Korrekt presidentvapen

När den amerikanske presidenten för några dagar sedan deltog på ett möte för ett konservativt studentförbund, visade de en felaktig bild av presidentvapnet på skärmen bakom presidenten. Det är viktigt att sådana saker blir korrekta. Här var det flera saker som var fel, till synes för att deiva med presidenten. Studentorganisationen säger att det blev fel av misstag. Samtidigt har den ansvarige för att visa den felaktiga bilden av vapnet nu avskedats, vilket känns överilat om det var ett misstag.

Kanske är det fler som lär sig hur vapnet faktiskt skall se ut, genom den här historien? I så fall för den något bra med sig.

Föreskrifter som borde uppdateras

Tidigare fanns det en statlig svensk myndighet som hette Arbetarskyddsstyrelsen. Den ersattes 2001 av Arbetsmiljöverket.

Arbetarskyddsstyrelsen utfärdade 1994 Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter (AFS 1994:1) om arbetsanpassning och rehabilitering. Till föreskrifterna utfärdades också allmänna råd.

Föreskrifterna gäller fortfarande oförändrade, de allmänna råden likaså.

När det gäller föreskrifterna är det inte så underligt, även om en ny ansvarig myndighet brukar se över föreskrifter från äldre myndigheter och åtminstone överföra dem till sin egen författningssamling. Föreskrifterna är kortfattade och allmänt hållna, de fungerar fortfarande.

Det är mer förunderligt att de allmänna råden har fått gälla oförändrade. Allmänna råd är förvisso inte bindande, men bör givetvis hållas uppdaterade. De här allmänna råden hänvisar bland annat till lagen (1962:381) om allmän försäkring och till sekretesslagen (1980:100), båda dessa lagar är upphävda sedan flera år tillbaka.

Arbetsmiljöverket borde se över föreskrifterna och de allmänna råden och uppdatera dem, anser jag.

Ny brittisk ledare

Boris Johnson blir ny ledare för Konservativa partiet i Storbritannien. I morgon blir han ny premiärminister efter Theresa May.

Den främste motståndaren i ledarstriden var den nuvarande utrikesministern Jeremy Hunt. För mig framstår Hunt som en mer sansad politiker. Om jag hade varit britt och partimedlem, hade jag nog röstat på Hunt som ny partiledare.

Det finns nog ändå en poäng i att det blir en övertygad anhängare av att lämna EU, som nu får bli den premiärminister som ser till att det blir gjort. Om inte heller Boris Johnson lyckas, vem skulle då lyckas? Det blir dock inte lätt, Johnson vill lämna EU utan avtal, något som parlamentet redan har röstat emot. Hur som helst, blir det intressant att se vad som händer framöver.

Kort slagsmål i ishockey inte straffbart

Hovrätten för Skåne och Blekinge har i dom den 17 juli 2019 (mål nr B 1788-19) frikänt en ung man från åtal om misshandel, som han fällts för i tingsrätten. Det rörde sig om ett slagsmål på några sekunder strax efter avblåsning under en ishockeymatch, där båda slagskämpar utdelade slag, men den åtalade var den som slagits mest.


Hovrätten konstaterar att den åtalade genom sin gärning gjort sig skyldig till brottet misshandel. Samtidigt hänvisar hovrätten till en dom av Högsta domstolen, NJA 2018 s. 591, där Högsta domstolen uttryckte att våldshandling som begåtts under utövande av organiserad idrottsutövning ändå kan vara tillåten med stöd av allmänna regler om samtycke och social adekvans. Det finns också i ishockeyn ett regelverk om utvisning, avstängning och så vidare, som tar hand om otillåtet beteende inom ramen för idrotten. Mot denna bakgrund frikänner hovrätten den åtalade. Han behöver då inte heller betala skadestånd eller avgift till brottsofferfonden.


Det här är en bra dom. Den stämmer överens med det gamla talesättet: den som ger sig in i leken, får leken tåla. Det förekommer ett visst mått av våld inom ishockeyn. Regelverket stävjar våldet, men det är ändå känt för alla utövare att korta slagsmål av det slag som bedömdes i denna dom trots regelverket förekommer. Korta slagsmål i nära anslutning till spelet och som inte leder till bestående men, får utövarna tåla. Det är rimligt att utövarna inte döms till straff för det av de allmänna domstolarna.

Arrogans

I går var jag och köpte en maträtt på ett välbesökt café i centrala Örebro. Jag går inte dit, om jag inte blir ombedd; de tar nämligen inte kontant betalning, vilket jag tycker är oförskämt och arrogant. Den här gången hade jag dock blivit ombedd att handla just där. De har god mat, vilket måste vara grunden för framgången, trots personalens även i övrigt arroganta attityd till kunderna.

Det tog tid för personalen att förstå min order och att ta betalt. Den ende i personalenssom log, var den som hade svårt att förstå vad jag bad om, han log en kort stund precis när han bad om ursäkt för det. När jag sedan stod och väntade på maten, tyckte de att jag borde gå och sätta mig i stället.

Jag hade bett om extra sås, enligt den beställning jag hade fått med mig. Då fick jag extra Skagenröra i stället. När jag ifrågasatte det, sade en i personalen bara att Skagenröra är det enda såslika de har på den maträtten, därför tog de på extra röra. Det föll dem tydligen inte in att fråga mig först.

Maten skulle jag ta med mig. Det hade jag specificerat tydligt. Jag fick maten i en plastburk, men utan någon påse eller annat att ta den i. Påsen fick jag be om. Jag fick en påse, utan en enda kommentar, men med ett kroppsspråk som visade hur jobbig jag tydligen var.

Efteråt gick jag till ett äldre konditori i närheten och köpte Wienerbröd. Där möttes jag av leenden och en varm känsla av att jag som kund var välkommen, inte jobbig. Dit går jag mycket hellre igen.

Start för femtio år sedan

För femtio år sedan i dag lyfte raketen med månlandaren i Apollo 11, den som för första gången tog människor till Månens yta. Landningen skedde den 20 juli. Det är årsdagar av en stor historisk händelse.

Är "talibaner" en grupp skyddad från hets?

Hovrätten för övre Norrland har i dom den 8 juli 2019 (mål nr B 325-19) dömt en kvinna för hets mot folkgrupp, för att hon i ett allmänt spritt inlägg på Internet har uttryckt sig så att hon har jämställt "talibaner" med "apor".


Enligt 16 kap. 8 § brottsbalken gör den, som i ett uttalande eller annat meddelande som sprids hotar eller uttrycker missaktning mot en folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning eller könsöverskridande identitet eller uttryck, sig skyldig till hets mot folkgrupp. Brottet kan ge fängelse i upp till två år eller, om brottet är ringa, böter.


Enligt åklagarens gärningsbeskrivning handlade åtalet om att kvinnan hade uttalat sig nedsättande om "invandrare", trots att det i uttalandet inte nämndes annat än "talibaner". Det kan ha att göra med att kvinnan vid polisförhör medgivit att hon med uttalandet avsett flyktingar på en flyktingförläggning, även om detta inte framgår av det uttalande som var föremål för prövning i domstolarna.


Tingsrätten friade kvinnan från åtalet.


I hovrättens domskäl står det: "Enligt hovrättens mening utgör talibaner en viss grupp i lagens mening och uttalandena kan inte förstås på annat sätt än att i vart fall denna grupp i hennes uttalanden benämnts som apor." Det här är det enda som står om hovrättens bedömning av talibaner som en sådan grupp som skulle vara skyddad av bestämmelsen mot hets mot folkgrupp. Det finns inget resonemang om invandrare eller flyktingar i hovrättens domskäl.


Talibaner är ingen nationell eller etnisk grupp. Så vitt jag har förstått, är det snarast en politisk grupp med vissa islamistiska religiösa förtecken för sin politiska ideologi. Normalt skyddas inte medlemmar av politiska partier eller grupperingar av förbudet mot hets mot folkgrupp som sådant. Det är möjligt att hovrätten menar att talibaner är en grupp som definieras av sin trosbekännelse, men det framgår inte av domskälen. Det är tråkigt att domskälen inte är mer utvecklade på denna punkt. Innan jag läste denna dom, skulle jag inte ha trott att talibaner utgjorde en sådan grupp som skyddades av förbudet mot hets mot folkgrupp. Det vore intressant om domen skulle överklagas och Högsta domstolen skulle bevilja målet prövningstillstånd.

Tragedi

Den 14 juli firas i Frankrike, för att det var då år 1789 en mobb stormade den gamla fästningen Bastiljen i centrala Paris. Det var en handling av symboliskt värde, men med liten praktisk betydelse. Det har ändå blivit den dag som påminner om franska revolutionen. Det är inget att fira. Revolutionen ledde först till något som kunde ha utvecklats till en konstitutionell monarki under fredliga former. Det var dock alltför många opportunister och revolutionärer som fick för mycket makt. Snart övergick revolutionen i ett skräckvälde, när det sedan blev någon ordning i landet under Napoleon Bonaparte, förde han revolutionära strömningar ut över Europa i blodiga krig. Frankrike och världen hade mått bättre utan revolutionen 1789. Denna revolution är därför inget att fira.

Kasus

Kasus är en substantivform. I svenskan sägs det ofta att det finns två kasus: nominativ och genitiv. Nominativ är grundform, genitiv är en form som pekar på ägande.

Sedan finns det de som säger att svenskan inte har ett genitiv-s, utan att det är en s.k. klitisk partikel. Det skulle bero på att den ibland sätts sist i en fras med flera ord: ”kungen av Danmarks” i stället för ”kungens av Danmark”.

Det må så vara att svenskan bara har nominativ och inte genitiv. I så fall har svenskan i alla fall ett kasus.

Så som jag skrev tidigare, är kasus en substantivform. Ett språk med noll kasus måste då vara ett språk utan substantiv över huvud taget. Hur skulle ett sådant språk fungera? Finns det sådana språk? Kan man tänka sig ett sådant språk?

Grovt förtal vid anklagelse om våldtäkt

Nacka tingsrätt har i dom den 3 juli 2019 (mål nr B 7995-18) dömt en kvinna för grovt förtal gentemot en manlig regissör. Hon hade i samband med Metoo-uppropen skrivit på fora på nätet i novemberoch  december 2017 anklagat honom för att ha våldtagit henne vid ett tillfälle på 1990-talet. Det anmäldes inte då och de två personerna hade helt olika bild av händelsen. Han såg allt som helt frivilligt. Uppgiften om att det var en våldtäkt skall ha kommit först i november och december 2017.

Tingsrätten, som konstaterar att anklagelsen gäller ett mycket allvarligt brott, fann att uppgifterna var ostyrkta och blivit vida spridda, inte minst i branschen där mannen arbetar. Händelsen bör därför betraktas som grovt förtal. Hon dömdes till villkorlig dom, dagsböter och att betala skadestånd.

Det är en bra dom. Yttrandefriheten måste ha sina begränsningar. Det är orimligt att man skulle kunna anklaga utpekade personer för allvarliga brott som inte kan styrkas.

Märklig dom om kostnader i förskolan

Kammarrätten i Stockholm har i dom den 20 juni 2019 (mål nr 10160-18) fastställt en dom från Förvaltningsrätten i Stockholm, där det förs ett märkligt resonemang om kostnader i förskolan i förhållande till maxtaxa.


En friförskola förelades vid vite av kommunen den låg i, att upphöra med att kräva att föräldrarna till barnen som gick där själva skulle stå för blöjor till barnen. Detta ansågs vara en avgift utöver den högsta avgift friförskolan kunde ta ut enligt reglerna om maxtaxa i förskolan.


Friförskolan överklagade, men fick avslag både i förvaltningsrätten och nu i kammarrätten. Friförskolan hänvisade till att praxis var olika i olika delar av landet och att blöjor borde ses som en sådan personlig tillhörighet såsom kläder, som föräldrarna får stå för. Det hjälpte inte.


Förvaltningsrätten skrev bland annat så här:

Enligt förvaltningsrättens mening innebär det förhållandet att en förskola inte tillhandahåller blöjor till barn som är i behov av detta i förskolan att vårdnadshavare till dessa barn påförs en kostnad som får anses vara en nödvändig förutsättning för att delta i förskolans verksamhet och därmed utgör en avgift.

Det här är ett märkligt resonemang, anser jag. Precis som friförskolan anförde, måste föräldrarna stå för barnens kläder. Varför skulle föräldrarna då inte kunna stå för barnens blöjor? Blöjorna är inte en merkostnad för att barnen är på förskolan, utan är en kostnad som föräldrarna skulle ha för barnen ändå. Detta gäller oavsett vilken typ av barnomsorg barnen skulle ha eller om barnen vore hemma. Det kan väl ändå inte vara så att förvaltningsrätten, och kammarrätten som avslår överklagandet av denna dom, anser att barnen inte skulle behöva blöja, om de inte vore på förskolan? Det är rimligtvis bara under en sådan förutsättningen som kostnaden för blöjor vore en merkostnad för föräldrarna.


En sådan här dom ger ett löjets skimmer över hur kommunala myndigheter och domstolar tolkar reglerna kring maxtaxan.