Freden i Nystad för trehundra år sedan

Det är i dag trehundra år sedan den hårda freden i Nystad 1721. Utan tjugoett års försvarskrig, hade freden sannolikt blivit ännu hårdare. 

Kvinnor och män som statsministrar

Det svenska samhället är mycket jämställt mellan kvinnor och män, i en internationell jämförelse. Trots det har Sverige aldrig haft en kvinna som statsminister, även om det har blivit alltmer vanligt i hela västvärlden åtminstone sedan 1980-talet. 

Storbritannien fick sin första kvinna som premiärminister i och med Margaret Thatcher 1979. Norge fick sin när Gro Harlem Brundtland första gången blev statsminister 1981. I Frankrike blev Édith Cresson landets första kvinna som premiärminister 1991. Den första kvinnan som premiärminister i Nya Zeeland var Jenny Shipley, som tillträdde 1997. Finland fick sin första kvinna som statsminister 2003 i och med Anneli Jäätteenmäki. Tysklands första förbundskansler som var kvinna var Angela Merkel, som tillträdde 2005. Australien fick sin första kvinna som premiärminister när Julia Gillard tillträdde 2010. I Danmark tillträdde den första kvinnan som statsminister 2011, Helle Thorning-Schmidt. 

Länder som Italien, Nederländerna och Spanien har aldrig haft någon kvinna som premiärminister. 

När nu Sveriges statsminister Stefan Löfven har aviserat att han tänker avgå som statsminister i höst, har det höjts röster för att hans efterträdare borde vara kvinna. 

Det finns inget självändamål i att ha en kvinna som statsminister. Det finns heller inget självändamål i att ha en man som statsminister. Sverige skulle ha kunnat få en första kvinna som statsminister vid flera tillfällen, om bara omständigheterna hade varit något annorlunda. Jag kan själv inte påminna mig om att någon har favoriserat mannen före kvinnan i de sammanhangen, bara för att mannen var man.

När Ulf Adelsohn avgick som partiledare för Moderaterna 1986, var Ingegerd Troedsson en av de främsta kandidaterna till att bli ny partiledare, men det var Carl Bildt som blev vald till partiledare. Om Ingegerd Troedsson hade blivit partiledare, hade hon sannolikt blivit Sveriges första kvinna som statsminister 1991. Hon blev i stället 1991 den första kvinnan som var riksdagens talman. 

När Ingvar Carlsson avgick som statsminister och partiledare för Socialdemokraterna 1996, var det först på förslag att Mona Sahlin skulle ta över. På grund av en mindre skandal avsade hon sig kandidaturen och Göran Persson blev ny statsminister i stället. Mona Sahlin var sedan partiledare och kandidat för att bli statsminister i valet 2010, men det valet förlorade Socialdemokraterna.

Efter valet 2014 avgick Moderaternas partiledare Fredrik Reinfeldt. Han efterträddes som partiledare i opposition av Anna Kinberg Batra. Hon lyckades inte bra aom partiledare och avgick innan hon hade chansen att vara kandidat till posten som statsminister i det efterföljande valet.

Flera av de mindre partierna i svenska riksdagen har också haft kvinnor som partiledare. Även om mindre partier har mindre chans att ta över posten som statsminister, är det inte omöjligt, men tillfällen har inte inträffat för att någon av dessa kvinnor skulle bli statsminister. 

Det är mest tillfälligheter som har medfört att Sverige ännu inte har haft en kvinna som statsminister. Vi får se vad som händer i höst.

Kärnavfall

Regeringen har beslutat att tillåta en utbyggnad av mellanlagret för kärnavfall i Oskarshamn. Något beslut om slutförvaring av avfallet har ännu inte fattats. Jag undrar om det är nödvändigt att fatta ett sådant beslut. Det vore kanske bättre att allt kärnavfall mellanlagrades, till dess det kunde användas för att ladda kärnkraftverk av fjärde generationen, som drivs på kärnavfall. Testreaktorer för detta är redan igång. Det finns hopp.

Cementa får inte prövningstillstånd

Högsta domstolen meddelar inte prövningstillstånd i Cementas mål om fortsatt produktion av cement. Det finns en stor fördel med detta: nu måste rikets ledande politiker agera, de kan inte skylla ifrån sig på att de väntar på en dom från Högsta domstolen.

Lokal nivå

En stor nackdel med demokrati är att ju fler väljare det finns, desto mindre inflytande har den enskilda väljaren. Det är därför det vore bra att delegera ned så mycket beslutanderätt som möjligt till så lokala beslutsförsamlingar som möjligt. Nackdelen med det är att ju mindre underlag för den beslutande församlingen det är, desto mindre är sannolikheten för att det finns kunniga och engagerade enskilda personer som faktiskt kan lägga fram bra förslag att rösta om. Damned if you do, damned if you don’t.

Statsministern avgår

Regeringen Stefan Löfven IIi blir inte långlivad, Stefan Löfven meddelar att han avgår. Utåt är givetvis orsaken att det är lagom långt till nästa val. Vi får väl se vem som tar över.  

Opinionssiffrorna ser inte särskilt bra ut för Socialdemokraterna. De kan mycket väl förlora regeringsmakten nästa val. En ny partiledare ändrar knappast på det, men Stefan Löfven slipper att själv förlora ett val. 

Kronofogden i dröjsmål

Sedan Svea hovrätt dömt Kronofogdemyndigheten att betala dröjsmålsränta vid försenad utbetalning av ostridiga fordringar, har Högsta domstolen den 9 augusti 2021 (mål nr T 1032-21) beviljat prövningstillstånd.

Utan att vara insatt i detaljerna i målet, skulle det ändå förvåna mig om Högsta domstolen skulle komma fram till en annan slutsats än hovrätten. Kanske tar de mest upp målet till prövning för att fastslå domen och därmed ge den formellt prejudicerande värde? Det vore bra om så blev fallet. Statliga myndigheter bör inte kunna komma undan med att betala i dröjsmål. 

Dåligt uppdaterad förordning

Det händer att jag, i mitt yrke som jurist, råkar på lagar eller förordningar som borde uppdateras. Ett av de värsta exemplen är förordningen (1990:1070) om publicering av Sveriges internationella överenskommelser, m.m. Den har inte ändrats sedan 2008. 

En sak som inte spelar så stor roll, är att förordningen på mer än ett ställe hänvisar till sekretesslagen (1980:100). Sekretesslagen ersattes 2009 med offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). I punkt 2 övergångsbestämmelserna till offentlighets- och sekretesslagen framgår det att om det i någon förordning hänvisas till sekretesslagen, ska detta räknas som en hänvisning till offentlighets- och sekretesslagen. Hänvisningar till sekretesslagen är inte så snygga, så här tolv år senare, men rättsligt saknar de betydelse tack vare nämnda övergångsbestämmelse.  

Vad värre är att när det i 13 § förordningen om publicering av Sveriges internationella överenskommelser, m.m., hänvisas till 10 kap. 3 § RF, torde det avse 10 kap. 2 § i RF:s nuvarande lydelse. Även här finns det en övergångsbestämmelse, i lagen (2010:1408) om ändring i regeringsformen, punkt 6, som gör att gamla hänvisningar ska anses hänvisa till motsvarande nya bestämmelser. Det är ändå inte snyggt.

Förordningen borde ändras. 

 

Innan 2010 års ändringar i RF hade 10 kap. 2 och 3 §§ följande lydelse:

 

2 § Regeringen får ej ingå för riket bindande internationell överenskommelse utan att riksdagen har godkänt denna, om överenskommelsen förutsätter att lag ändras eller upphäves eller att ny lag stiftas eller om den i övrigt gäller ämne i vilket riksdagen skall besluta.

      Är i fall som avses i första stycket särskild ordning föreskriven för det riksdagsbeslut som förutsättes, skall samma ordning iakttagas vid godkännandet av överenskommelsen.

     Regeringen får ej heller i annat fall än som avses i första stycket ingå för riket bindande internationell överenskommelse utan att riksdagen har godkänt denna, om överenskommelsen är av större vikt. Regeringen kan dock underlåta att inhämta riksdagens godkännande av överenskommelsen, om rikets intresse kräver det. I sådant fall skall regeringen i stället överlägga med Utrikesnämnden innan överenskommelsen ingås.

     Riksdagen kan godkänna sådan överenskommelse som avses i första och tredje styckena och som ingås inom ramen för samarbetet i Europeiska unionen, även om överenskommelsen inte föreligger i slutligt skick.

 

3 § Regeringen får uppdraga åt förvaltningsmyndighet att ingå internatio[1]nell överenskommelse i fråga där överenskommelsen ej kräver riksdagens eller Utrikesnämndens medverkan.

 

Nuvarande lydelse:

 

2 §   Regeringen får ge en förvaltningsmyndighet i uppdrag att ingå en internationell överenskommelse i en fråga där överenskommelsen inte kräver riksdagens eller Utrikesnämndens medverkan.

 

Riksdagens godkännande av internationella överenskommelser

3 §   Riksdagens godkännande krävs innan regeringen ingår en för riket bindande internationell överenskommelse som

   1. förutsätter att en lag ändras eller upphävs eller att en ny lag stiftas, eller

   2. i övrigt gäller ett ämne som riksdagen ska besluta om.

     Om det riksdagsbeslut som avses i första stycket 1 eller 2 ska fattas enligt en särskild ordning, ska denna följas även vid riksdagens godkännande av överenskommelsen.

     Även i andra fall krävs riksdagens godkännande innan regeringen ingår en för riket bindande internationell överenskommelse, om överenskommelsen är av större vikt. Regeringen kan dock avstå från att inhämta riksdagens godkännande, om rikets intresse kräver det. Regeringen ska då i stället överlägga med Utrikesnämnden innan överenskommelsen ingås.

Meningslösa anonyma sabotage

En journalist får bilar vandaliserade. Det sker anonymt, även om journalisten och polisen misstänker personer som journalisten har skrivit om. 

Vad är det för mening med att protestera anonymt, att vandalisera anonymt? Ingen kan ju veta vad vandalerna egentligen vill, därför är det också omöjligt att ens i någon mån följa deras vilja.