Efter valet kan vi ägna oss åt fler saker vid sidan om politiken. Förra helgen arbetade jag i trädgården och följde Singapores Grand Prix i formel 1. Denna fredag, lördag och söndag skall jag till Stockholm för att gå Svenska kennelklubbens Centralkurs i anatomi och bedömning. Det är ett steg på vägen till mitt mål att bli utställningsdomare för hund. Jag kommer därför troligen inte uppdatera min blogg förrän på måndag.
Jag och min fru föder upp shiba och vi är båda intresserade av utställningar. Sedan några år tillbaka är jag auktoriserad ringsekreterare, vilket innebär att jag hjälper domaren med det praktiska kring bedömningarna på utställningar. Det känns som ett naturligt steg att gå vidare och bli domare. Jag räknar också med att lära mig en hel del som kommer till användning för oss i vår uppfödning.
Hunduppfödning och hundutställningar är en hobby som ligger långt ifrån politiken. Det är en sak som jag gillar med den hobbyn. Jag skulle inte vilja ha politiken som min enda hobby - om jag skulle bli heltidspolitiker, vad skulle jag i så fall ägna fritiden åt?
torsdag 30 september 2010
onsdag 29 september 2010
Ministrar
Det pågår spekulationer om en ombildning av regeringen efter valet. Den borgerliga Alliansen kommer att sitta kvar i minoritet. Moderaterna har ökat sitt stöd i riksdagen, de tre andra partierna har ett minskat stöd. Det spekuleras därför i att Moderaterna skulle få fler ministerposter, medan de tre övriga partierna skulle få avstå en post var.
Jag håller med P J Anders Linder på Svenska Dagbladets ledarsida, när han argumenterar för att Moderaterna inte behöver och inte borde kräva fler ministerposter på de andra partiernas bekostnad. Utöver de argument som han för fram, tål det att tänkas på att regeringen redan kommer att sitta i minoritet och alla de fyra partiernas mandat i riksdagen är viktiga för att regeringen skall få igenom sin politik. På så sätt är vart och ett av de fyra partierna lika viktiga. Sedan kan det ändå finnas ett värde i att diskutera vem som skall ha vilken ministerpost. Det finns ingen självklarhet i att de ministerposter som partierna hittills har haft skall tillhöra de partierna.
Jag håller med P J Anders Linder på Svenska Dagbladets ledarsida, när han argumenterar för att Moderaterna inte behöver och inte borde kräva fler ministerposter på de andra partiernas bekostnad. Utöver de argument som han för fram, tål det att tänkas på att regeringen redan kommer att sitta i minoritet och alla de fyra partiernas mandat i riksdagen är viktiga för att regeringen skall få igenom sin politik. På så sätt är vart och ett av de fyra partierna lika viktiga. Sedan kan det ändå finnas ett värde i att diskutera vem som skall ha vilken ministerpost. Det finns ingen självklarhet i att de ministerposter som partierna hittills har haft skall tillhöra de partierna.
måndag 27 september 2010
Fortfarande oklart i Örebro kommun
Det parlamentariska läget i Örebro kommun är fortfarande lika oklart som i fredags. Socialdemokraterna och Västerpartiet har 31 mandat i fullmäktige, de borgerliga och Miljöpartiet tillsammans 30 mandat, och Sverigedemokraterna har 4 mandat. Folkpartiet undersöker nu länsstyrelsens sista röstsammanräkning och överväger möjligheterna att överklaga valet. Samtidigt undersöker Socialdemokraterna möjligheten att få till ett organiserat samarbete med fler partier, för att få ihop en absolut majoritet i fullmäktige.
Det kan inte vara lätt för Socialdemokraterna att locka över något av partierna i koalitionen till sin sida. Alla partier som går från aktivt deltagande i en koalition till aktivt deltagande i en annan koalition löper risk att kritiseras för illojalitet, i synnerhet ett parti som under hela valrörelsen har varit tydlig med att det vill fortsätta med samma samarbete som hittills. Så är det med alla de fem partierna Moderaterna, Centern, Folkpartiet, Kristdemokraterna och Miljöpartiet. Det är dessutom sällan som väljarna belönar ett parti som "tar sitt ansvar" genom att bilda nya majoriteter när det parlamentariska läget annars vore oklart.
Just nu ter det sig som mest sannolikt att Socialdemokraterna och Vänsterpartiet får försöka styra kommunen med sin relativa majoritet av 31 mandat av 65.
Det kan inte vara lätt för Socialdemokraterna att locka över något av partierna i koalitionen till sin sida. Alla partier som går från aktivt deltagande i en koalition till aktivt deltagande i en annan koalition löper risk att kritiseras för illojalitet, i synnerhet ett parti som under hela valrörelsen har varit tydlig med att det vill fortsätta med samma samarbete som hittills. Så är det med alla de fem partierna Moderaterna, Centern, Folkpartiet, Kristdemokraterna och Miljöpartiet. Det är dessutom sällan som väljarna belönar ett parti som "tar sitt ansvar" genom att bilda nya majoriteter när det parlamentariska läget annars vore oklart.
Just nu ter det sig som mest sannolikt att Socialdemokraterna och Vänsterpartiet får försöka styra kommunen med sin relativa majoritet av 31 mandat av 65.
fredag 24 september 2010
Rött styre i Örebro?
De röda kan få makten i Örebro, trots allt. Länsstyrelsen i Örebro län har omvärderat och räknat ett antal röster i Örebro kommun som tidigare hade blivit underkända vid rösträkningen i vallokalerna. Det har resulterat i att Socialdemokraterna får tillbaka det mandat som onsdagsräkningen tycktes ge till Folkpartiet. Därmed är fördelningen av mandat som följer:
Koalition Örebro:
Moderaterna 15
Centern 2
Folkpartiet 4
Kristdemokraterna 4
Miljöpartiet 4
Summa 30
De röda:
Socialdemokraterna 27
Vänsterpartiet 4
Summa 31
Sverigedemokraterna 4
Nu lutar det således åt att Socialdemokraterna och Vänsterpartiet får ta över makten. I går kritiserade de fempartikoalitionen för att vilja styra i minoritet, vi får väl se om de själva lyckas skapa en majoritet. Inget av partierna i den hittills styrande koalitionen har uttryckt intresse för att bilda majoritet med dem. Varken de eller någon annan vill bilda majoritet med Sverigedemokraterna. Då kommer Socialdemokraterna och Västerpartiet att få styra med en sådan minoritet som de i går sade var alltför osäker.
Koalition Örebro:
Moderaterna 15
Centern 2
Folkpartiet 4
Kristdemokraterna 4
Miljöpartiet 4
Summa 30
De röda:
Socialdemokraterna 27
Vänsterpartiet 4
Summa 31
Sverigedemokraterna 4
Nu lutar det således åt att Socialdemokraterna och Vänsterpartiet får ta över makten. I går kritiserade de fempartikoalitionen för att vilja styra i minoritet, vi får väl se om de själva lyckas skapa en majoritet. Inget av partierna i den hittills styrande koalitionen har uttryckt intresse för att bilda majoritet med dem. Varken de eller någon annan vill bilda majoritet med Sverigedemokraterna. Då kommer Socialdemokraterna och Västerpartiet att få styra med en sådan minoritet som de i går sade var alltför osäker.
torsdag 23 september 2010
Alltför familjärt
Dagens Samhälle, nyhetstidning som utges en gång i veckan från av organisationen Sveriges Kommuner och Landsting, har i veckans nummer huvudrubriken: "Jimmies valvinst 300 mkr". Med detta avser tidningen de pengar som kommer Sverigedemokraterna till del i form av löner, arvoden och partistöd i och med partiets uppgångar i valen till riksdag, landsting och kommunfullmäktigeförsamlingar runt om i riket. Rubriken illustreras med en bild på partiledaren Jimmie Åkesson.
Det här är ytterligare ett exempel på den tilltagande förnamnshysterin i Sverige. Alla människor skall kallas uteslutande vid sina förnamn. Det blir än mer tydligt med personer som Jimmie Åkesson, som har ett tämligen ovanligt förnamn, men det behöver inte vara så. Socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin kallas ofta bara för Mona, även om Mona rimligtvis är ett vanligare namn än vad Jimmie är.
Kanske är orsaken till förnamnshysterin att det skall bli mer familjärt, kanske går det bara slentrian i att använda förnamn. De allra flesta kallar arbetskamrater och partikamrater som vi känner och arbetar nära tillsammans med vid förnamn. Politiska journalister kallar nog många av sina intervjuoffer vid förnamn, eftersom journalist och politiker med tiden lär känna varandra ganska väl. Likafullt är inte alla läsare nära vänner med intervjuoffren. Om jag skriver någonting med extern adressat i tjänsten eller i mina politiska uppdrag, omnämner jag aldrig mina arbetskamrater eller politiska kamrater bara vid förnamn. Det är att nedvärdera både den person jag skriver om och den person som jag skriver för. I sådana sammanhang använder jag inte heller själv bara mitt förnamn.
Sverige är ett litet land, men vi är inte alla i landet en enda stor familj. Alla vet inte vilka alla andra är, alla känner inte alla. Vi borde ha större respekt både för dem som vi skriver om och dem som vi riktar texten till, än att låtsas som om alla känner alla genom att bara använda förnamn. Det finns skäl för att ha både för- och efternamn, en orsak är att kunna skilja människor från varandra. Förnamnshysterin måste få ett slut!
Det här är ytterligare ett exempel på den tilltagande förnamnshysterin i Sverige. Alla människor skall kallas uteslutande vid sina förnamn. Det blir än mer tydligt med personer som Jimmie Åkesson, som har ett tämligen ovanligt förnamn, men det behöver inte vara så. Socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin kallas ofta bara för Mona, även om Mona rimligtvis är ett vanligare namn än vad Jimmie är.
Kanske är orsaken till förnamnshysterin att det skall bli mer familjärt, kanske går det bara slentrian i att använda förnamn. De allra flesta kallar arbetskamrater och partikamrater som vi känner och arbetar nära tillsammans med vid förnamn. Politiska journalister kallar nog många av sina intervjuoffer vid förnamn, eftersom journalist och politiker med tiden lär känna varandra ganska väl. Likafullt är inte alla läsare nära vänner med intervjuoffren. Om jag skriver någonting med extern adressat i tjänsten eller i mina politiska uppdrag, omnämner jag aldrig mina arbetskamrater eller politiska kamrater bara vid förnamn. Det är att nedvärdera både den person jag skriver om och den person som jag skriver för. I sådana sammanhang använder jag inte heller själv bara mitt förnamn.
Sverige är ett litet land, men vi är inte alla i landet en enda stor familj. Alla vet inte vilka alla andra är, alla känner inte alla. Vi borde ha större respekt både för dem som vi skriver om och dem som vi riktar texten till, än att låtsas som om alla känner alla genom att bara använda förnamn. Det finns skäl för att ha både för- och efternamn, en orsak är att kunna skilja människor från varandra. Förnamnshysterin måste få ett slut!
onsdag 22 september 2010
Protester ex post facto
Sverigedemokraterna har kommit in i Sveriges riksdag. Det är ett parti med rötter i nationalsocialismen och med klart rasistiska böjelser. Jag tycker inte om att de kom in i riksdagen. (Jag tycker heller inte om att Västerpartiet, med sina rötter i kommunismen, sitter kvar i riksdagen, men det är en annan fråga.)
Redan måndagen efter valet arrangerades demonstrationer mot Sverigedemokraterna, där människor protesterade mot partiet. Aftonbladet har startat en kampanj mot Sverigedemokraterna med den ofullständiga meningen "vi gillar olika" som devis. I Örebro arrangeras en demonstration mot Sverigedemokraterna i morgon, torsdag, på Våghustorget.
Det känns fel att höra och läsa alla dessa protester efter valet. Var fanns engagemanget före valet? Själv var jag aktiv i Moderaternas kampanj, men jag förde kampanj för Moderaterna, inte mot något särskilt annat parti. Om det finns människor som tycker att det allra viktigaste detta val hade varit att hålla Sverigedemokraterna utanför riksdagen, varför visade de sig inte före valet? Sverigedemokraterna har legat över 4 % i så gott som alla opinionsundersökningar de senaste veckorna innan valet, så det kan inte ha kommit som någon överraskning för politiskt intresserade människor att de kom in i riksdagen.
Nu handlar det om protester ex post facto, det vill säga efter det att något redan är ett faktum. Sverigedemokraterna har kommit in i riksdagen, det måste respekteras. Offentliga protester mot detta är lika meningslösa som protester mot en dom från Högsta domstolen, som inte kan överklagas. Kom tillbaka i valrörelsen 2014 i stället!
Redan måndagen efter valet arrangerades demonstrationer mot Sverigedemokraterna, där människor protesterade mot partiet. Aftonbladet har startat en kampanj mot Sverigedemokraterna med den ofullständiga meningen "vi gillar olika" som devis. I Örebro arrangeras en demonstration mot Sverigedemokraterna i morgon, torsdag, på Våghustorget.
Det känns fel att höra och läsa alla dessa protester efter valet. Var fanns engagemanget före valet? Själv var jag aktiv i Moderaternas kampanj, men jag förde kampanj för Moderaterna, inte mot något särskilt annat parti. Om det finns människor som tycker att det allra viktigaste detta val hade varit att hålla Sverigedemokraterna utanför riksdagen, varför visade de sig inte före valet? Sverigedemokraterna har legat över 4 % i så gott som alla opinionsundersökningar de senaste veckorna innan valet, så det kan inte ha kommit som någon överraskning för politiskt intresserade människor att de kom in i riksdagen.
Nu handlar det om protester ex post facto, det vill säga efter det att något redan är ett faktum. Sverigedemokraterna har kommit in i riksdagen, det måste respekteras. Offentliga protester mot detta är lika meningslösa som protester mot en dom från Högsta domstolen, som inte kan överklagas. Kom tillbaka i valrörelsen 2014 i stället!
tisdag 21 september 2010
Slutliga valresultat
På valnatten efter söndagen den 16 september 1979 såg det ut som om Socialdemokraterna och Västerpartiet kommunisterna skulle få en majoritet i riksdagen med ett mandats övervikt. Vid den slutliga rösträkningen onsdagen den 19 september visade det sig att de tre borgerliga partierna Moderaterna, Centern och Folkpartiet tillsammans hade fått en majoritet med ett mandats övervikt. De borgerliga kunde därför bilda koalitionsregeringen Fälldin II.
På valnatten efter söndagen den 19 september 2010 ser det ut som om Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna skulle få en majoritet i riksdagen med tre mandats övervikt. De fyra borgerliga partierna Moderaterna, Centerpartiet, Kristdemokraterna och Folkpartiet får emellertid som regel fler utlandsröster än partierna till vänster. Det har varit rekordmånga förtidsröster, varav många inte räknades på valnatten, och det är fler utlandssvenskar nu än för trettioett år sedan. Med åtta riksdagspartier i stället för fem kan det bli en större skillnad i antalet mandat efter en ny rösträkning.
Kanske kan de borgerliga få majoritet i riksdagen vid den slutliga rösträkningen. Chansen är kanske inte så stor och beror i mångt och mycket på till vilka riksdagsvalkretsar olika röster skall räknas, men den finns där. Än så länge kan vi hoppas.
På valnatten efter söndagen den 19 september 2010 ser det ut som om Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna skulle få en majoritet i riksdagen med tre mandats övervikt. De fyra borgerliga partierna Moderaterna, Centerpartiet, Kristdemokraterna och Folkpartiet får emellertid som regel fler utlandsröster än partierna till vänster. Det har varit rekordmånga förtidsröster, varav många inte räknades på valnatten, och det är fler utlandssvenskar nu än för trettioett år sedan. Med åtta riksdagspartier i stället för fem kan det bli en större skillnad i antalet mandat efter en ny rösträkning.
Kanske kan de borgerliga få majoritet i riksdagen vid den slutliga rösträkningen. Chansen är kanske inte så stor och beror i mångt och mycket på till vilka riksdagsvalkretsar olika röster skall räknas, men den finns där. Än så länge kan vi hoppas.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)