Vem skulle få fullmaktsrösta?

Regeringen har gett ut faktapromemorian Fullmaktsröstning i kammaren för Europaparlamentets ledamöter under graviditet och efter förlossning, 2025/26:FPM39 (en länk går till full text för promemorian).

Bakgrunden är en lagstiftningsresolution från EU-parlamentet om att ledamöter av parlamentet som måste vara frånvarande på grund av graviditet, förlossning eller viss föräldraledighet, skulle kunna delta i parlamentets arbete genom att ge fullmakt åt någon annan person att rösta åt dem. I promemorian finns en viss beskrivning av bakgrunden och de rättsliga förutsättningarna. Förslaget är ännu nytt och det är oklart hur olika medlemsländer i EU kommer att ställa sig till det. 

Vad jag framför allt saknar i promemorian är en redogörelse för vem som skulle kunna få fullmakt att rösta åt parlamentarikern. Regler om fullmaktsröstning är sällan bra, eftersom demokratin ofta hänger på att det är den som faktiskt är vald till ett uppdrag som också utövar det uppdraget. Det bör därför finnas strikta regler om vem som skulle kunna rösta i ledamotens ställe. Det bör också finnas regler om vad som skulle hända om den som har fullmakten röstar på annat sätt än vad ledamoten vill. 

Det återstår att se vad som händer med det här initiativet från EU-parlamentet. Intentionerna är goda, men det finns svårigheter med det. Regeringen uttrycker försiktigt en positiv inställning till förslaget. Jag skulle snarare uttrycka försiktigt en negativ inställning till förslaget. Fullmaktsröstning är udda i demokratiska sammanhang och förekommer inte i svensk demokrati. Det förekommer däremot exempelvis på svenska aktiebolags stämmor. I aktiebolag utgår rösträtten från ägarandelar, inte från principen om en person, en röst, då är fullmaktsröstning mer rimlig. 

Provexemplar av registreringsskylt är inte allmän handling

Kammarrätten i Jönköping har i dom den 25 november 2025 (mål nr 2518-25) avslagit ett överklagande av en begäran att få ut provexemplar av en registreringsskylt som allmän handling från Transportstyrelsen. 

Provexemplaren hade lämnats in som en del i en upphandling av registreringsskyltar. Kammarrätten konstaterar att provexemplaren bär på viss information, men är inte informationsbärare på det sätt som normalt avses med en handling. Det som definierar provexemplaren är snarare tillverkningsmaterialet och dess egenskaper i övrigt. De har inget i sammanhanget meningsfullt betydelseinnehåll. De är därför inte handlingar i tryckfrihetsförordningens mening och överklagandet avslogs. 

Det är en vettig dom. När provexemplar av en vara lämnas in för en upphandling, är det material och därmed liknande egenskaper som är av intresse, inte något betydelseinnehåll så som en allmän handling har. Det skulle kunna finnas andra sätt att få del av provexemplarens egenskaper, om det behövs för att tillvarata rätt i ett upphandlingsärende eller liknande. Begäran av allmän handling är fel väg att gå. 

Upphävande av gamla föreskrifter

Regeringen har genom förordning beslutat att upphäva Vägverkets föreskrifter (VVFS 2005:75) om betalning av avgift för färd på Svinesundsförbindelsen. Föreskrifterna upphör att gälla vid utgången av januari 2026, vilket är ett vanligt sätt att formulera sig när det gäller upphävande av föreskrifter.

När en myndighet har utfärdat föreskrifter och dessa föreskrifter formellt fortsätter att gälla, men det föreskriftsmandat som myndigheten använde för att utfärda föreskrifterna inte längre gäller, måste de upphävas av regeringen. 

Under 2007 och 2008 arbetade jag på Vägverket, därefter övergick min tjänst 2009 till Transportstyrelsen. Redan vid den tiden förekom diskussioner om att upphäva de här föreskrifterna. Det är bra att det äntligen händer. 

Försäkringskassan får stå för bristande utredning om återkrav

Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) har i dom den 2 december 2025 (mål nr 5108-24) slagit fast att Försäkringskassan får stå för att ett mål om återbetalning dit är dåligt utrett.

Förvaltningsrätten hade återförvisat målet till Försäkringskassan. Den enskilde överklagade och kammarrätten förklarade att i ett mål där talan är betungande mot den enskilde och bevisbördan ligger på myndigheten för att visa att det ska bli återbetalning, kan rätten avgöra målet i sak på befintliga underlag. Den bristande utredningen får då den återbetalningssökande myndigheten stå för. Försäkringskassan överklagade, men HFD kom fram till samma slutsats som kammarrätten. 

Det är en bra dom på flera sätt. Framför allt understryker den att en myndighets bristande utredning om återbetalning får myndigheten stå för. Dessutom innebär den processekonomiska fördelar, återvisning av mål tar längre tid än om rätten avgör målet på befintliga underslag, den tidsutdräkt och kostnad som det innebär slipper därför den enskilde om återförvisning inte sker. Det blir bra rättspraxis. 

Utan samordnande myndigheter blev det bidragsbrott

Hovrätten för Västra Sverige har i dom den 28 november 2025 (mål nr B 7535-24) dömt en kvinna för bidragsbrott. 

Kvinnan hade lämnat olika uppgifter till Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen, vilket ledde till att hon fick bidrag från Försäkringskassan för dagar då hon arbetade. Till sitt försvar anförde kvinnan att hon trodde att Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen samordnade sina uppgifter, så att hon bara skulle behöva lämna uppgifterna till den ena av myndigheterna. Det gjorde inte myndigheterna och hon hade lämnat felaktiga uppgifter på ett sätt som fick hovrätten att bedöma det hela som uppsåtligt.

Det vore bra om myndigheterna skulle samordna sina uppgifter. Då hade ett sådant här bidragsbrott inte kunnat inträffa. Samtidigt är det ytterst upp till den person som vill ha bidrag att med korrekta uppgifter till alla berörda myndigheter ge dem riktiga underlag för sina beslut. Domen är bra, även om den med en bättre samordning aldrig skulle ha behövts.