Ibland roar jag mig med att fundera över vad som skulle ha kunnat hända, om enskilda historiska händelser hade fått en annan utgång.
Sverige drabbades av en stor förlust i krig mot Ryssland 1809. Ryssland tog över den så kallade östra rikshalvan, vilket i stort sett motsvarar våra dagars Finland. Genom åren har många svenskar, av naturliga skäl, spekulerat i hur det hade gått om Sverige inte skulle ha förlorat kriget. Strax efter 1809 ville folk i det nuvarande Finland tillhöra Sverige. Detta gällde även om det var 83 % av befolkningen som hade finska som modersmål. De hade bott i Sverige i bortåt sexhundra år och dessförinnan hade det inte funnits någon stat.
Om Finland hade förblivit svenskt, hade förmodligen svenskan fått större och större betydelse, såsom majoritetsspråk i hela riket. Nu är det cirka 6 % i Finland som har svenska som modersmål. Tvåspråkiga familjer med finska och svenska har prioriterat finska, i Sverige hade de rimligen valt svenska.
Ett annat acenario, inte helt otänkbart, är att Sverige inte bara hade förlorat stort, utan krossats helt. När freden slöts, höll Ryssland norra Sverige ockuperat, inklusive större delar av Västerbotten och Lappland. Om Ryssland hade valt att avancera längre, är det möjligt att allt svenskt motstånd hade krossats. Kanske hade då Ryssland inte tagit över Storfurstendömet Finland med den ryske kejsaren som storfurste, utan Konungariket Sverige med den ryske kejsaren som kung. I ett sådant scenario hade förmodligen inte finskan framträtt som ett språk för en ny nation, under devisen: ”svenskar kan vi inte vara, ryssar vill vi inte bli, låt oss vara finnar.” I stället hade sannolikt svenskan varit det prioriterade språket i hela det ryskkontrollerade svenska riket.
Hade då Sverige, inklusive Finland, kunnat bli självständigt i december 1917, så som Finland blev? Ja, det är förmodligen den mest troliga utvecklingen. Världshistorien hade i övrigt utvecklats i stort sett på samma sätt med ett ryskt Sverige. Med Rysslands förlust mot Tyskland i första världskriget hade Sverige kunnat förklara sig självständigt. Finlands krig under andra världskriget hade blivit Sveriges krig.
Svenska Pommern hade inte bytts bort mot Norge i ett sådant scenario, utan förblivit en del av det ryskkontrollerade Sverige. Preussen hade inte haft skäl att stöta sig med Ryssland genom att erövra det när Tyskland enades i tre krig 1864-71. Troligen hade Tyskland ockuperat Svenska Pommern 1914 och velat behålla det, men i så fall hade Sverige rimligtvis fått det tillbaka i samband med fredsförhandlingarna efter första världskriget. Kanske hade sedan nazisternas Tyskland erövrat Svenska Pommern, för det hade hamnat i tysk intressesfär enligt Molotov-Ribbentrop-pakten. Med fortsättningskrig mot Sovjetunionen från 1941, är det inte säkert att Sverige då skulle ha fått tillbaka Svenska Pommern. Det hade nog ändå varit troligt att Storbritannien och USA hade insisterat på oförändrade gränser för Sverige gentemot Sovjetunionen, så som de faktiskt gjorde för Finland. I så fall hade Svenska Pommern kunnat återgå till Sverige, varit svenskt genom kalla kriget och alltjämt varit en del av Sverige.
I detta scenario hade Sverige inte haft någon tronpretendent vid självständigheten 1917. Kanske hade den danske prins som 1905 faktiskt blev norsk kung i stället blivit svensk kung. Kanske hade Sverige blivit republik. Hur som helst, är det mycket möjligt att en ännu större förlust för Sverige 1809 hade medfört att Sverige i dag hade varit ett betydligt större lamd än vad det är.
