Motstånd

Den 4 oktober är ett datum jag alltid kommer att förknippa med motståndet mot löntagarfonderna. Tanken med löntagarfonder var att socialisera och förstatliga näringslivet med näringslivets egna pengar. De fick namnet löntagarfonder för att ge en bild av att de skulle gynna löntagarna, trots att så aldrig blev fallet. De infördes genom lag stiftad den 4 oktober 1982 och avskaffades så fort det blev en borgerlig riksdagsmajoritet nästa gång, efter valet 1991. Senare socialdemokratiska styren har inte försökt återinföra dem. Motståndet och argumenten emot var för starka. Det är bra att motståndet den 4 oktober var så starkt som det var. Detta motstånd var en frihetsrörelse som vi alltid bör komma ihåg. 

Regeringsbildning och talmansomröstning

Magdalena Andersson (S) ger upp sonderingsuppdraget att bilda regering, därför att Vänsterpartiet avser att rösta på Moderaternas kandidat till talman, i stället för Socialdemokraternas kandidat.

Vilket parti talmannen är invald i riksdagen för, borde inte vara avgörande för regeringsbildningen. S verkar vilja försöka lägga skulden på V för att det inte blir en S-ledd regering, genom att mot praxis knyta saken till talmansomröstningen. Det kan mycket väl slå tillbaka på S och leda till en annan regering.

Falklandsöarna

Argentinas president Javier Milei verkar vara en bra politiker på många sätt. Han har fått ordentlig ordning på Argentinas ekonomi. Däremot följer han i sina företrädares fotspår, när han ställer territoriella anspråk på Falklandsöarna.

Falklandsöarna ligger i Sydatlanten med Argentina som närmsta land på en kontinent. Avståndet till Argentina är ändå stort, långt ifrån territorialvattengränsen. Öarna har varit brittiska sedan 1833 och bebodda sedan dess. De har aldrig tillhört Argentina. Spanien, som styrde Argentina innan Argentina blev självständigt, hade aldrig kontroll över Falklandsöarna. 

Numera är Falklandsöarna ett britiskt översjöiskt territorium med självstyre. Invånarna höll en folkomröstning för några år sedan, där över 90 % ville ha kvar den ordningen. 

Det finns ingen annan grund för konflikten om Falklandsöarna än Argentinas aggressiva ambitioner. Internationell rätt står på Falklänningarnas och Storbritanniens sida.

På nätet har jag på sistone sett några uttalanden av svenskar till förmån för Argentina. Vad européer skulle ha för nytta eller glädje av att stödja Argentinas sida har jag svårt att förstå.

Inkryssad "okänd" kandidat

Expressen skriver om en kandidat på en riksdagslista för Vänsterpartiet, som har blivit inkryssad i riksdagen. Enligt artikeln är han "okänd för partiet". Han ska ha nekats medborgarskap i Sverige så sent som för två år sedan, men fått det sedan dess, och ska vara föremål för skuldsanering. 

Det är naturligt om inte alla i Västerpartiet har känt till den här kandidaten, men det vore konstigt om han verkligen vore okänd för alla i ansvarig ställning. Hur akulle han i så fall ens ha kommit med på listan? Kunde inte Vänsterpartiet ha letat rätt på någon i ansvarig ställning som känner kandidaten och kunde tala med Expressen om honom? 

Om han har så stora skulder att han har skuldsanering, är det ett skäl som talar emot att han alls skulle ha kommit med på listan. Den som inte kan sköta sin privatekonomi, bör inte ges makt över andras ekonomi genom ett uppdrag i riksdagen. Den som har så dålig ekonomi, kan också lättare bli föremål för utpressning eller mutor. 

Vi får hoppas att riksdagsarvodets storlek är tillräckligt för att denne vänsterpartist ska få ordning på sin egen ekonomi. I så fall blir det något positivt utfall av historien. 

Katten hittade hem

Vid senaste månadsskiftet fluttade jag. Två katter fkyttade med. De var vana vid att gå ut, där vi bodde förut, men jag har velat vänja dem vid var vi vor nu, innan jag släpper ut dem här. I måndags smet hankatten Totte ändå ut. Han kom inte hem på länge, så jag började efterlysa honom och anmälde honom som försvunnen hos polisen.

I morse vaknade jag vid kvart över fem av att en katt jamade högt. Det lät som om det kom utifrån. Jag steg upp och gick och öppnade ytterdörren. Totte kom in.

Totte var hungrig och törstig, så han gick till mat- och vattenskålarna. Sedan gick han och lade sig i sängen. Hans syster Malin var först litet arg och morrade på honom, men snart var allt som vanligt mellan dem igen. Hon var nog mest arg, för att hon hade saknat Totte. 

Det är skönt att Totte är hemma igen. Det känns fantastiskt att han hittade tillbaka hit. Jag var rädd för att han skulle försöka leta sig tillbaka till vår gamla bostad och försvinna för evigt längs vägen. Kanske föresvävade den tanken honom, det vet man aldrig, men vi andra är glada att ha honom tillbaka igen efter så många dagar. Katter är överlevare. 

Riksdagens makt

Resultatet i riksdagsvalet landar i 176 mandat för C+S+MP+V och 173 mandat för M+KD+L+SD. Det kommer rimligtvis att leda till en S-ledd regering, men utan alla fyra partier på den sidan, eftersom V och C knappast kan sitta i samma regering.

Utan C i regeringen, kan M+KD+L+SD komma att göra upp med C i enskilda frågor. Det viktiga är då att använda riksdagens lagstiftande makt, som en sådan majoritet faktiskt skulle ha. Tillkännagivanden till regeringen, så som riksdagsmajoriteter ofta kom med 2018–22, kan regeringen sortera undan utan att verkställa. Lagar stiftade av riksdagsmajoriteter måste däremot regeringen ta hänsyn till.

Förhoppningsvis får vi en sådan riksdagsopposition som utnyttjar sin lagstiftande makt, när de har den. Då är det en stark opposition. 

Regeringen har tillgång till regeringskansliets utredningsresurser för att skriva lagförslag. Det innebär inte att oppositionen är oförmögen att skriva lagförslag, om oppositionen bara vill. Några dugliga jurister är bra att ha tillgång till, naturligtvis, men sådana är inte omöjliga att få tag på.

Partiledarskqp

Ulf Kristersson har i dag begärt entledigande som statsminister. Med nuvarande mandatfördelning i riksdagen är det vettigt. Om han intw, mot förmodan, kan bilda regering igen efter detta val, kommer han sannolikt att avgå som partiledare till nästa ordinarie partistämma hösten 2017.

Det finns ett antal bra personer med regeringserfarenhet som kan ta över. Jag tror mest på Gunnar Strömmer. Det vore svårt att få fram en lika bra justitieminister med Strömmer som statsminister, men är det någon som kan hitta en sådan är det rimligtvis Strömmer själv. 

Någon risk för en förhastad process, som 2014, kan jag inte se. Det saknas också anledning att välja en partiledare utan erfarenhet som statsråd, vilket skedde då – delvis för att processen blev förhastad, till liten del också för att vissa då till varje pris ville ha en kvinna som partiledare.