Svea hovrätt har i dom den 14 augusti (mål nr B 9491-26) dömt en kvinna för hedersförtryck och misshandel mot sin dotter. Straffet blir fängelse i ett år och fyra månader.
Misshandeln och förtrycket ska ha pågått i flera år och uppdagades när dottern berättade för vänner att hennes mamma ville tvinga henne att börja klä sig i slöja vid fjorton års ålder. Hovrätten bedömde, till skillnad från tingsrätten, att straffvärdet för hedersförtrycket översteg straffminimum. Skälen var gärningarnas antal och allvar, samt att brotten begåtts mot en närstående.
En nämndeman i hovrätten ville fria den åtalade, på grund av avsaknad av tillräcklig stödbevisning vid sidan om målsägandens i och för sig mycket trovärdiga utsaga.
Givet majoritetens bedömning att åtalet var styrkt, anser jag att domen är bra. Med flera olika gärningar och när brottet skedde mot en närstående, håller jag med om att minimistraff vore för litet.
Det rapporteras att många av de män som nyligen illegalt tog sig in i Spanien från Marocko har återvänt.
Kan det vara så att så många av dessa män snabbt vände tillbaka, för att det omedelbart kom en stark och ovillkorlig reaktion från de flesta Schengenländerna? Det är min tolkning. I så fall är denna reaktion ett prov på statsmannaskap: snabb och god reaktion, inga långa utredningar hit och dit.
