Skattetillägg och straffrätt

Högsta förvaltningsdomstolen har i beslut den 25 maj 2026 (mål nr 7272-25) meddelat prövningstillstånd i en fråga som har bäring på skyddet av personuppgifter. 

Frågan gäller utlämnande av allmän handling och förbehåll i samband med utlämnandet. Skatteverket hade beslutat att lämna ut en handling till ett företag, med vissa förbehåll utifrån 21 kap. 7 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), därför att uppgifter i handlingen rörde skattetillägg. Personuppgifter som har med straffrätt att göra räknas som känsliga personuppgifter enligt art. 10 dataskyddsförordningen. En fråga i målet, som får prövningstillstånd, är om det är riktigt att ha förbehåll i samband med utlämnande av uppgifter om påfört skattetillägg, om dessa uppgifter är sådana som omfattas av art. 10 dataskyddsförordningen. Om så är fallet, ska prövningen även gälla om uppgifter om fysiska personer som förekommer i ett beslut om skattetillägg som avser juridiska personer omfattas av art. 10. 

Det är intressanta frågor som har fått prövningstillstånd. Jag ser fram emot att få läsa domen i målet. 

Försörjningsstöd i stället för pension

Kammarrätten i Sundsvall har i dom den 19 maj 2026 (mål nr 10751079-26) avslagit ett överklagande av socialnämnden i en kommun avseende försörjningsstöd. 

Den man som sökt försörjningsstöd hade flyttat till kommunen från Finland för några år sedan och försörjt sig huvudsakligen på en finsk pension. Efter en lagändring i Finland 2025 betalas sådan pension inte ut till personer som bor utanför Finland. Socialnämnden ansåg att mannen hade möjlighet att flytta tillbaka till Finland och därmed få försörjning genom den finska pensionen. Både förvaltningsrätten och kammarrätten kom till slutsatsen att även om den enskilde har en långtgående skyldighet att själv ordna med sin försörjning innan han kan få försörjningsstöd, är sådan skyldighet inte så pass långtgående att en sökande måste flytta till ett annat land för sin försörjning. 

För min del undrar jag hur Finland har motiverat att en finsk pension inte kan betalas ut till en person som har flyttat från Finland till ett annat EU-land. Det kan tyckas strida mot principen om fri rörlighet inom EU, men Finland har säkert utrett saken och kommit fram till tillräckliga skäl för lagändringen. 

Personligen kan jag tycka att det vore moraliskt riktigt av mannen i fråga att flytta tillbaka till Finland för att få försörjning av sin pension. Försörjningsstöd betalas av skattebetalarna i den svenska kommun där han bor nu. Kanske är det ändå juridiskt rimligt som båda domstolar har kommit fram till, att det rättsliga kravet på den egnes försörjning inte är så pass långtgående att han ska behöva flytta till ett annat land för sakens skull. Rätten kan sällan ställa lika höga krav som moralen. 

Det vore intressant om socialnämnden skulle överklaga och få prövningstillstånd i Högsta förvaltningsdomstolen. En dom där skulle klargöra hur pass stora krav en socialnämnd får ställa på den som söker försörjningsstöd i sådana här situationer. 

När avidentifiering inte riktigt fungerar

Högsta domstolen avgjorde genom beslut den 30 april 2026 (mål nr Ä 9551-24) en fråga om inskrivning av avtal om ändring i tomträttsavtal. 

Beslutet har fått namnet "Riksheraldikern" av Högsta domstolen. Det finns att läsa på internet, men av den versionen av beslutet framgår aldrig ordet "Riksheraldikern". Tomten som är föremål för tvisten om inskrivning betecknas där "X 23". Det går att anta att "Riksheraldikern" är kvartersnamnet och alltså en del av fastighetsbeteckningen. 

Jag frågade Högsta domstolen om jag kunde få ut en kopia på beslutet där ordet "Riksheraldikern" fanns med. Det fick jag. Det visade sig då att "Riksheraldikern" faktiskt var en del av fastighetsbeteckningen i form av kvartersnamn. 

Det blir litet konstigt, när Högsta domstolen ger sitt beslut beteckningen "Riksheraldikern", men sedan finns inte det ordet med i den version av beslutet som finns publicerad på internet. Avidentifiering är ofta bra, men med tanke på det namn som Högsta domstolen gav beslutet, fungerade inte avidentifieringen som den skulle i det här fallet. Förhoppningsvis går det att lära sig något av det här, för den som ska namnge något som ska avidentifieras eller som ska avidentifiera det. 

Långsam handläggning

Justitieombudsmannen kritiserar Polismyndigheten i beslut den 13 maj 2026 (dnr 3217-2026) för långsam handläggning av ärenden om utlämnande av allmänna handlingar. 

I ett ärende tog det drygt fem veckor innan Polismyndigheten ens påbörjade handläggningen av ärendet att lämna ut handlingar. Först efter sju veckor hade begäran hanterats. JO har under den senaste tiden fått många anmälningar om långa handläggningstider hos Polismyndigheten, när det gäller begäran om allmän handling. JO anser att myndigheten snarast måste komma till rätta med situationen. 

Det är berättigad kritik som Polismyndigheten får. Min enda synpunkt är att kritiken hade kunnat formuleras ännu skarpare. Rätten att ta del av allmänna handlingar är grundlagsstadgad och en fundamental rättighet. Det duger inte att ha flera veckor långa väntetider innan handläggning ens påbörjas i ett sådant ärende. 

Om jag vore jurygrupp

Om jag vore jurygrupp i årets Eurovisionssångtävling, vore det följande mina röster. Det brukar jag göra.

1. Tyskland 

2. Cypern

3. Rumänien

4. Österrike

5. Finland 

6. Norge

7. Serbien

8. Frankrike

10. Italien

12. Polen

Varumärkestvist om namn på seriefigur

Det är en pågående upphovsrättslig tvist mellan en polsk vapentillverkare och Les Éditions Albert René om varumärket Obelix. Tribunalen (EU:s underrätt) har nu upphävt ett beslut av EU:s myndighet för immaterialrätt, ett beslut som sade att den polska tillverkaren fick ha kvar varumärket.

Det lär bli intressant att se hur tvisten slutar. Det borde vara Les Éditions Albert René som går ut med segern, kan jag tycka.

Onödigt förslag till namnbyte

Regeringen föreslår i en lagrådsremiss lagändringar för att stärka domstolarnas självständighet. Det är i huvudsak bra förslag. Huvudintentionen att stärka domstolarnas oberoende är givetvis bra.

Ett dåligt förslag är att byta namn på Domstolsverket till Domstolsstyrelsen. Flera remissinstanser motsätter sig också detta förslag, se lagrädsremissen s. 51. 

Byte av namn på myndigheter bör i största möjliga mån undvikas. Sådana namnbyten leder ofta mest till förvirring för medborgarna, som kan bestå i flera år. Namnbyten innebär också kostnader, även om det är av engångskaraktär. Det föreslagna namnet på myndigheten skulle också kunna leda till tanken om att Domstolsstyrelsen skulle styra över domstolarna, vilket både Domstolsverket och Kammarrätten i Göteborg påpekar. Namnet kan också komma att blandas ihop med den styrelse som myndigheten föreslås ha. 

I den del som avser namnbyte anser jag att namnet Domstolsverket bör vara kvar så som det är, även om myndigheten kan få vissa ändrade uppgifter. Det finns inte tillräckliga argument för något så onödigt som detta namnbyte.