Enskildas kostnader för att hjälpa rättsväsendet

Justitiekanslern har i beslut den 15 april 2014 (ärende nr 1716-14-40) beslutat att avslå ett skadeståndsanspråk från en ung man, för hans kostnader för att hjälpa polis och åklagare med fotografier av en misshandel. Den unge mannen hade bevittnat en misshandel och fotograferat denna med sin mobiltelefon. Han lämnade över mobiltelefonen till polisen den 1 juli 2012. Den 2 juli 2012 beslutade åklagaren om att ta mobiltelefonen i beslag, ett beslag som inte hävdes förrän den 25 mars 2013. Den unge mannen begärde då ersättning för sina kostnader för abonnemang och försäkring för telefonen under tiden som den var i beslag.

Jag kan inte se annat än att Justitiekanslern gör en juridiskt fullt korrekt analys av skadeståndsfrågan. Staten har inget strikt skadeståndsansvar, utan har i grunden samma skadeståndsansvar som alla andra, d.v.s. ansvar för fel eller försummelser som en myndighet gör sig skyldig till. Polis och åklagare har inte agerat fel eller försumligt och det fanns skäl för beslaget att bestå så länge för att raderade fotografier skulle kunna återskapas.

Med detta sagt, kan det ändå framstå som obilligt att en person som hjälper polis och åklagare med bevis avseende en misshandel skall bli av med sin mobiltelefon, uppknutet till ett abonnemang, under så lång tid. Beslutet i ett skadeståndsärende som detta, kan få andra personer att dra sig för att hjälpa rättsväsendet med fotografier och annan bevisning. De flesta människor vill att rättvisa skall skipas och vill därför hjälpa polis och åklagare, men inte till vilket personligt pris som helst. Kanske bör lagen ses över, så att personer som hjälper polis och åklagare med bevisning kan få ersättning för sina kostnader för detta på annat sätt? Hela samhället är ju hjälpt av att enskilda personer hjälper rättsväsendet.

Grovt förtal att sprida sexfilm

Falu tingsrätt friade i november 2013 en ung man från åtal om grovt förtal, sedan han hade filmat när han hade sex med en ung kvinna och spridit delar av filmen. Domen var inte enig, nämndemännen friade, medan rättens ordförande, en rådman, ville fälla mannen.

Domen överklagades till Svea hovrätt. En enig hovrätt dömte den 10 april 2014 (mål nr B 11695-13) den unge mannen till ungdomstjänst för grovt förtal. Han skall också betala ett icke obetydligt skadestånd till den unga kvinnan.

I korthet resonerade hovrätten på följande vis. Uppgiftslämnandet på en film kan vara ett förtalsbrott om uppgifterna är ägnade att utsätta den enskilde för annans missaktning. Det brukar formuleras så att uppgiften är nedsättande eller av nedsättande beskaffenhet. Prövningen av vad som är en nedsättande uppgift skall inte göras utifrån allmänt rådande värderingar, utan ifrån den berördes utgångspunkt. Det avgörande för bedömningen blir då ofta värderingarna i den berördas omgivningar. Filmen gjordes när den unga kvinnan var 16 år gammal och har visats för andra ungdomar i hennes umgängeskrets på en mindre ort. Enligt hovrättens mening blev det då uppenbart att filmen i denna miljö varit ägnad att utsätta henne för andras missaktning och enligt uppgifter i utredningen faktiskt också gjort det. Hovrätten ansåg vidare att den unge mannen måste ha insett risken för att visningen av filmen skulle utsätta den unga kvinnan för andras missaktning och att han varit likgiltig inför den effekten. Därmed var även de subjektiva förutsättningarna för förtalsbrott uppfyllda. Han dömdes därför för förtal. Med hänsyn till filmens innehåll, kvinnans ålder och omständigheterna i övrigt bedömde hovrätten förtalet som grovt.

Utifrån det som redovisas i domen, tycker jag att den är bra. Den torde ligga bättre i linje med det allmänna rättsmedvetandet, än vad tingsrättens friande dom gjorde. Det är positivt.

Inget fel att räkna med att andra stannar för rött

Göta hovrätt har i dom den 7 april 2014 (mål nr B 2467-13) friat en man från åtal om vårdslöshet i trafik och vållande av kroppsskada. Mannen hade kört fort och i en korsning med dålig sikt kört på en cyklist som skadades. Den dolda sikten gjorde att hovrätten såg den hastighet som mannen höll som vårdslöst hög. Eftersom han hade grönt ljus och således hade anledning att räkna med att korsande trafikanter skulle stanna för rött, var vårdslösheten inte så pass allvarlig att han skulle dömas för vårdslöshet i trafik. Ett motsvarande resonemang fördes också kring åtalet för vållande till kroppsskada.

Det här är en bra dom, anser jag. En bilist skall inte dömas för brott med anledning av en kollission med en cyklist, om orsaken till olyckan är att cyklisten körde mot rött. Alla trafikanter måste kunna räkna med att deras medtrafikanter följer viktiga trafikregler och exempelvis inte kör mot rött. Tyvärr är nog cyklister den grupp trafikanter som oftast kör mot rött. Jag hoppas att några cyklister som inte tvekar att köra mot rött, får kännedom om denna dom och därmed får sig en tankeställare.

Snurriga affärer?

Örebro kommun äger, tillsammans med Kumla kommun, ett bolag med huvudsakligt syfte att producera elektricitet från vindkraft. Inom Moderaterna har vi alltid varit emot detta. Inte så att vi motsätter oss vindkraft, men vi anser att det inte är kommunens uppgift att vara kraftproducent. Nu vill bolaget köpa fler vindkraftverk. Affären är tveksam av flera skäl. Framför allt saknas tillräckliga underlag för att rätt kunna bedöma affären. När det råder delade meningar om kommunen alls skulle ägna sig åt vindkraftsproduktion, borde det väl vara extra viktigt för dem som är för vindkraften att spela med öppna kort? Nu känns det mest snurrigt, inte bara för vindkraftverkens propellrar.

Det är frivilligt att svära en ed

Tre invånare i Canada har stämt staten, därför att de inte vill svära eden för att bli medborgare. Utifrån olika utgångspunkter anser de alla tre, att det är motbjudande för dem att svära på att upprätthålla statsskicket och svära trohet till drottningen av Canada och hennes arvtagare.

Jag har sällan hört talas om en så fånig talan. Det är frivilligt att bo i Canada, det är frivilligt att bli medborgare i Canada. Det finns sannolikt andra länder som dessa personer kan flytta till. En av dem var från Jamaica, ett land som har samma drottning som Canada. Om hon ville flytta från Jamaica för att slippa drottningen, varför då flytta till Canada? De två andra var från Irland respektive Israel. Ingen av dem kommer från länder som borde göra det särskilt svårt att bosätta sig i många andra länder.

När får vi se motsvarande stämning mot staten i USA, stämningarnas "hemland" på Jorden? Det kan väl lika gärna finnas folk i USA som vill kunna bli medborgare utan att svära på att upprätthålla det republikanska statsskicket? En sådan stämning vore dock lika fånig.

Ett Stockholmslag åter i högsta serien

Djurgården är tillbaka i högsta serien i ishockey till nästa säsong. Det är därmed åter ett lag från Stockholm i högsta ligan, SHL, sedan Djurgården spelat i näst högsta ligan i två år. Under de åren har visserligen AIK, som tillhör Stockholmsdistriktet, spelat i högsta ligan, men det är ändå ett lag från Solna, inte från Stockholm. Hammarbys ishockeysektion gick i konkurs för några år sedan, de har fått börja om från början och är långt ifrån högsta serien. Den gamla flerfaldiga svenska mästarklubben IK Göta har inte haft något A-lag på länge och är därmed ännu längre från SHL. Det är därför Djurgården måste föra Stockholms fana. Det kommer de att kunna. Det finns mycket tradition i Djurgården, det lag som har flest SM-titlar av alla och leder marathontabellen. Nu är första steget taget mot ännu ett SM-guld.

Om att renodla polisens uppgifter

Polisen som myndighet talar ofta om att de vill renodla sin verksamhet. De vill arbeta med att förebygga och beivra brott, inte ha andra uppgifter. En sådan annan uppgift är att besluta om vapenlicenser. Nu finns en idé om att lägga uppgiften att bevilja vapenlicenser på den nya, föreslagna Viltmyndigheten i stället. Det är en god idé. De flesta vapen som är licensierade i Sverige används för jakt, vilket skall vara den nya myndighetens ansvarsområde. Jag hoppas att det blir så.