Statskupper

Tisdagen den 19 juli hade jag följande text publicerad som debattartikel i Nerikes Allehanda. Debattredaktören hade redigerat om "Tyska Riket" till "tyska riket", men det land som vi i dag känner som Tyskland hette Tyska Riket då.

Natten mellan den 15 och 16 juli 2016 nås världen av nyheten om en statskupp i Turkiet. Det är länge oklart vad resultatet av kuppen blir.

För svenskar framstår ofta tanken på en statskupp som något främmande. Sveriges senaste statskupp ägde rum våren 1809, i slutet av det krig då Sverige förlorade allt sitt territorium öster om Bottniska viken till Ryssland, territorium som nu tillhör Republiken Finland.

Statskuppen 1809 ledde till att kung Gustav IV Adolf avsattes och efterträddes av sin barnlöse farbror, som blev kung Karl XIII. I förlängningen ledde det till 1809 års regeringsform och att den franske marskalken Jean Baptiste Bernadotte valdes till tronarvtagare vid riksdagen i Örebro 1810. Marskalk Bernadotte blev kung Karl XIV Johan 1818.

Det är i mångt och mycket tillfälligheter att Sverige inte har haft någon statskupp sedan 1809.

Sverige avstod från att hjälpa Danmark 1864, när Danmark angreps av Preussen och Österrike, trots att Sverige och Danmark hade lovat varandra stöd i konflikter. När Danmark förlorade det kriget blev det statskupp i Danmark, vilket i och för sig medförde slutet på tvåhundra års envälde och början på utvecklingen mot demokrati. Om Sverige hade gått i krig, hade Sverige också varit på den förlorande sidan och det hade kunnat bli statskupp även i Sverige.

Sverige avstod från att gå med i första världskriget. I Sverige fanns det större stöd för Tyska Riket än för Storbritannien och Frankrike. Om Sverige hade gått med på tysk sida, hade kriget slutat i förlust och sannolikt statskupp.

Tillfälligheter gjorde att Sverige inte blev krigförande under andra världskriget. Det hade annars kunnat leda till statskupp under eller strax efter kriget.

Vid förhandlingarna om Sveriges nuvarande regeringsform räddade Torekovkompromissen det rådande statsskicket. Det räddade Sverige från att riksdagen skulle rösta bort den legitima statschefen.

I Sverige kan vi vara glada över att vi har haft över tvåhundra år av fred och fredlig utveckling mot demokrati och större friheter. Det beror delvis på att vi har haft goda politiska ledare i landet, men också på tillfälligheter. Sverige är inte med säkerhet förskonat från statskupper för all framtid, vi måste gemensamt bevara vår demokrati, frihet och fredliga samexistens i detta land. Statskupper i andra delar av världen visar att detta inte är självklart.

Dom om äktenskapstvång

För första gången har en svensk domstol, Helsingborgs tingsrätt i dom den 15 juli 2016, dömt två män för brottet äktenskapstvång. Brottet infördes i svensk lag 2014, så det är inte så konstigt stt den första domen kommer först nu. De dömda har tvingat den enes dotter att gifta sig med en man från Afghanistan.

Båda parter kommer att överklaga domen. De lär få prövningstillstånd, eftersom detta är första domen och det därför finns ett prejudicerande intresse. De dömda männen anser att bevisen inte räcker till för en fällande dom. Åklagaren hade yrkat längre fängelsestraff än vad domstolen dömde till.

Det är bra att det här brottet finns och bra att det kan leda till fällande domar. Ingen skall behöva tvingas in i äktenskap.

Storbritannien kan stanna kvar i EU

I en gästledarkrönika i Svenska Dagbladet skriver Janerik Larsson: "I diskussionen om Brexit-folkomröstningen ställs ibland frågan om lagstiftarna i parlamentet nu kan 'köra över' den rådgivande folkomröstningen."

Ur juridisk synvinkel är svaret självklart och entydigt: ja.

En rådgivande folkomröstning är just rådgivande. Den är inte juridiskt bindande. Parlamentets makt att stifta lag och besluta om internationella avtal är inte inskränkt av den rådgivande folkomröstningen. Det går att uttrycka som så, att folkets fullmakter till parlamentets ledamöter att stifta lag å folkets vägnar inte är inskränkta av folkomröstningen eller resultatet i denna.

Svenska folkomröstningar har också alltid varit rådgivande. Riksdagen har ibland röstat emot resultatet i folkomröstningar. Det tydligaste exemplet är folkomröstningen om höger- eller vänstertrafik 1955. Resultatet visade en mycket stark majoritet för att Sverige skulle behålla vänstertrafiken, men några år senare röstade riksdagen ändå för att införa högertrafik. Tolv år efter folkomröstningen, den 3 september 1967, gick Sverige över till högertrafik.

Ur politisk synvinkel är svaret mindre självklart. De som röstade för att Storbritannien skall lämna EU skulle anse att det var ett stort svek av politikerna att rösta emot detta i parlamentet. Det skulle då inte spela någon roll att det var tydligt i förväg att folkomröstningen var rådgivande, att majoriteten för att lämna EU var knapp eller att landsdelar som London, Nordirland och Skottland hade tydlig majoritet för att stanna kvar. (Med omkring 52 % som röstade för att lämna, 48 % för att stanna kvar, var marginalen i stort sett densamma som marginalen till förmån för svenskt medlemskap i EU i Sveriges folkomröstning 1994.)

Nu talar skotska politiker om att lämna Storbritannien, för att kunna stanna kvar i EU. En del nordirländare resonerar förmodligen på samma sätt. Kanske är hotet om att Storbritannien annars skulle splittras, det som kommer att fälla avgörandet och få parlamentet att rösta emot att lämna EU. Om parlamentets ledamöter vill göra så, har de all rätt att göra det, eftersom folkomröstningen var rådgivande.

Kommuner får avsätta kommunstyrelsen

Västerviks kommun organiserade 2012 om sin nämndorganisation. Samtidigt upphävdes förordnandena för samtliga politiker i alla nämnder, inklusive kommunstyrelsen. En kommunmedlem klagade på beslutet genom kommunalbesvär, hon menade att kommunstyrelsen inte kunde avsättas.


Högsta förvaltningsdomstolen har i dom den 1 juli 2016 (mål nr 512-15) slagit fast att förfarandet var lagligt. Det stämmer överens med kommunallagen (1991:900) att avsätta även kommunstyrelsen, om nämndorganisationen i kommunen görs om. Reglerna om att i vissa fall kunna avsätta ledamöter under pågående mandatperiod finns i 4 kap. 10 och 10 a §§ kommunallagen, i det här fallet tillämpades 4 kap. 10 a § 2.


Det här är en bra dom, den visar att det är kommunfullmäktige som är suverän över nämndorganisationen och över vilka som sitter i kommunens nämnder, inklusive kommunstyrelsen. Det är kommunfullmäktige som är direkt valt av folket, därför är det bra att den här makten finns hos kommunfullmäktige såsom folkets representanter i kommunen.

Hundra år sedan slaget vid Somme

För hundra år sedan i dag, den 1 juli 1916, inleddes ett av de blodigaste slagen under första världskriget, slaget vid Somme, på västfronten. Det har högtidlighållits av britter och fransmän. Alla européer borde hålla kriget och detta slag i åminnelse.


Slaget pågick i fem månader, omkring en miljon soldater dog och britter och fransmän avancerade totalt några kilometer. Det visar vad meningslöst krig kan vara. Vi får hoppas, och samfällt sträva mot, att krig av detta slag aldrig återkommer.

Svensk ambassads besökslogg är allmän handling

Kammarrätten i Göteborg har i dom den 28 juni 2016 (mål nr 2516-16) slagit fast att en besökslogg på en svensk ambassad är allmän handling.


Det var en person som bad om att få ut besöksloggen från Sveriges ambassad i Washington, USA, men nekades detta. Ambassaden ansåg inte att loggen var allmän handling. Kammarrätten slår fast att loggen är allmän handling och visar målet åter till ambassaden för att pröva om det finns någon sekretess innan loggen lämnas ut.


Utgången av den här domen borde inte komma som en överraskning för någon som har inblick i reglerna om offentliga handlingar. Möjligen är det överraskande att frågan ens kommer upp till avgörande i domstol. Någon gång då och då händer det emellertid att en svensk myndighet begår misstag av den här typen. Då är det bra att möjligheten att överklaga finns, som i det här fallet.

Gatukostnadsersättning

Mark- och miljööverdomstolen vid Svea hovrätt har i dom den 22 juni 2016 (mål nr P11043-15) avslagit en talan från fastighetsägare om återbetalning av gatukostnadsersättning enligt plan- och bygglagen (2010:900).


Fastighetsägarna hade betalat Partille kommun för kommunens kostnader att bygga gata i anslutning till fastigheterna, men yrkade att beloppet skulle återbetalas eller sättas ned. De hänvisade till egendomsskyddet i Europakonventionen. Domstolen ansåg dock inte att påförandet av gatukonstnadsersättning innebar en kränkning av fastighetsägarnas skydd för egendom enligt Europakonventionen eller egendomsskyddet i 2 kap. 15 § regeringsformen. Det saknades också skäl att jämka kostnaden enligt plan- och bygglagen.


Det här är en rimlig dom. Gatukostnadsersättning påförs visserligen fastighetsägare tvångsmässigt av kommunen, men tanken bakom ersättningen är att fastighetsägarna skall betala för sådana kostnader som kommunen vidtar och som höjer fastigheternas ekonomiska värde. Om inte annat, kan fastighetsägarna belåna sina fastigheter för att betala dessa kostnader. Det är mer rimligt än att kommunens skattebetalare som kollektiv skall stå för kostnaderna för att enskilda fastighetsägares fastigheter ökar i värde.