Den

Redaktionen för Svenska Akademiens ordlista har beslutat att ta in det nyskapade personliga pronominet "hen" i ordlistan. Jag tycker att det är onödigt. Svenskan har sedan länge ett sätt att skriva könsneutralt, nämligen genom att skriva "den". Det finns många exempel på det, även i lagtext. "Den som säljer tvem ett, gälde skadan åter, och den behålle godset, som först köpte", som det heter i 1 kap. 5 § handelsbalken, en av de paragrafer från 1734 års lag som fortfarande gäller. Om det inte passar, går det oftast bra att skriva "han eller hon".

Makulera ett gällande pass?

I dag var jag hos polisen och beställde nytt pass. Jag har läst om mycket långa handläggningstider på sina håll i landet, men i Örebro var det bara en viss väntetid i receptionen och sedan skulle passet vara klart om två till tre arbetsdagar.

Jag visade mitt gamla pass för att identifiera mig. Det är giltigt till den 6 augusti i år. Det märkliga var att den polis som handlade mitt ärende frågade om hon skulle makulera detta pass nu, eller först när jag skulle hämta ut mitt nya pass. Jag svarade att det skulle makuleras senare. Vad är det egentligen för fråga? Jag har väl inget intresse av att vara utan ett fungerande pass, även om det bara är för några dagar? Nu har jag händelsevis inte planerat att resa utomlands, men det hör inte hit. Vid förnyelse av körkort, har det aldrig funnits någon som har frågat om att få makulera det gamla körkortet innan det nya körkortet är klart och kan lämnas ut. Ju mer jag tänker på det, desto märkligare ter sig frågan för mig. Vad kan det finnas för skäl att makulera ett pass i förtid på det viset?

För övrigt har passet redan en utsatt sista giltighetstid, så det borde inte finnas behov av att aktivt makulera det. Körkort makuleras inte längre, när ett nytt körkort lämnas ut. Transportstyrelsen gör bedömningen att det ändå inte behövs, eftersom alla körkort har en utsatt sista giltighetstid. Polisen borde kunna göra samma bedömning för pass.

Det kan hända att det finns något klokt skäl att makulera ett gällande pass, utan att innehavaren har fått ut sitt nya än. Jag kan bara inte komma på det. Om någon annan gör det, välkomnar jag kommentarer om detta.

Bristfällig argumentation från hovrätten

Ibland har till och med en hovrätt bristfällig argumentation. I dom den 21 juli 2014 (mål nr B 898-14) satte Svea hovrätt ned straffvärdet för smuggling av åtta hundvalpar från grovt smugglingsbrott till smugglingsbrott av normalgraden. I mitt tycke förklarar hovrätten inte riktigt skälet till detta.

Uppsala tingsrätt skrev följande i den överklagade domen den 27 december 2013 (deldom i mål nr B 1269-13), s. 13:

Med hänsyn till de smittorisker som kan vara förenade med en okontrollerad införsel av levande djur och vikten av att så långt möjligt hindra spridning av allvarliga sjukdomar är det särskilt angeläget att de förbud eller villkor som gäller vid införsel av levande djur efterlevs. På grund härav och det förhållandevis stora antalet hundvalpar har gärningen inneburit en allvarlig kränkning av ett betydande samhällsintresse. Gärningen ska därför bedömas som grov smuggling.

Hovrätten skrev följande på s. 3 i sin dom:

Även vad gäller åtalet för grov smuggling är utredningen densamma som i tingsrätten och hovrätten gör inte någon annan bedömning i skuldfrågan än den som tingsrätten har gjort. I fråga om hur gärningen ska rubriceras konstaterar dock hovrätten att endast den omständigheten att införseln avsett åtta hundvalpar i sig inte är tillräcklig för att gärningen ska betecknas som grov. Den bör istället bedömas som ett brott av normalgraden. Tingsrättens dom ska ändras i enlighet härmed.

Hovrätten resonerar som om tingsrätten har bedömt brottet som grovt bara på grund av antalet smugglade hundvalpar. Så var det inte, som synes av den citerade texten. Det är en bristande argumentation hos hovrätten, anser jag.

Enligt min mening bör smuggling av hundvalpar oftast betraktas som grovt smugglingsbrott. Tingsrätten har gjort en bra bedömning, där inte bara mängden valpar har tagits med i beräkningen, utan även andra konsekvenser av smugglingen. Det är viktigt. Då tycker jag att det är tråkigt att hovrätten inte ens bemöter de delarna av tingsrättens domskäl.

Domen gäller de två personer som utförde smugglingen. Enligt deras egna uppgifter begick de gärningen på uppdrag av en uppfödare i Sverige, som ville få det att framstå som om valparna var uppfödda hos sig. Det framgår inte i denna dom hur rättsväsendet har agerat mot den uppfödaren. Jag och min fru har som hunduppfödare själva importerat flera hundar till Sverige enligt konstens alla regler, jag tycker därför att det är särskilt allvarligt att en uppfödare i Sverige ligger bakom smuggling av det här slaget. Jag hoppas att den uppfödaren också får stå rättsliga konsekvenser för detta.

Saknad

Vi har varit tvungna att ta bort vår äldsta hund, Sunni, en femtonårig tik som är mor och mormor till ett par av våra hundar och stammoder till ytterligare ett stort antal hundar. Sunni var en god mor till sina valpar, beredde oss stor glädje som sällskapshund och tog flera fina titlar i utställningsringarna. Hon hade cancer som hade påverkat flera organ. Vi lät veterinär undersöka henne och om möjligt rädda henne, men det fanns inget att göra.

Vila i frid, kära Sunni!

Ingen talerätt för nämnd som fått ärende återvisat till sig

Mark- och miljööverdomstolen vid Svea hovrätt har genom dom den 16 juli 2014 (mål nr M 8721-13) prövat ett ärende om störning mellan grannar. Det handlar om en man som anser sig bli störd av bländande ljusreflexer från sin grannes plåttak. Det är emellertid inte sakfrågan som är rättsligt intressant, utan frågan om nämndens talerätt.

Den kommunala nämnden hade syn på stället vid två tillfällen och beslöt därefter att avskriva ärendet utan vidare åtgärd. Mannen som ansåg sig störd överklagade och länsstyrelsen återvisade ärendet till nämnden för vidare utredning. Såväl grannen som nämnden överklagade detta beslut till Mark- och miljödomstolen vid Vänersborgs tingsrätt. Domstolen fann att nämnden inte hade talerätt, då sådan talerätt inte är särskilt föreskriven och länsstyrelsens beslut inte kunde anses gå nämnden emot. Grannens överklagande avslogs också.

Såväl nämnden som grannen överklagade. Mark- och miljödomstolen bygger sitt beslut om nämndens talerätt på 16 kap. 12 § första stycket miljöbalken. Domstolen skriver följande:

Nämnden företräder det allmänna intresset av miljö- och hälsoskydd i sin egenskap av

tillsynsmyndighet enligt miljöbalken. I detta fall har nämnden inte vidtagit någon
åtgärd till skydd för det allmänna intresset utan dragit slutsatsen att några
skyddsinsatser inte är påkallade. Länsstyrelsens beslut kan därför inte anses ha gått
nämnden emot; enbart det förhållandet att länsstyrelsen har beslutat att återförvisa
ärendet för vidare utredning medför alltså inte att beslutet kan anses ha gått nämnden
emot. Nämnden har således inte haft rätt att överklaga beslutet. 

Det är det här som är intressant. Om en överinstans anser att en myndighet inte har gjort tillräckligt och därför återvisar ärendet till myndigheten, går beslutet om återvisning inte myndigheten emot. Myndigheten kan då inte överklaga och få frågan om omfattningen av myndighetens ursprungliga åtgärder var tillräckliga eller ej. Myndigheten måste i stället vidta fler åtgärder, oavsett om myndigheten anser att den redan har gjort tillräckligt eller ej. Det är positivt för de enskilda människor som önskar att myndigheter skall göra mer än vad de har gjort i enskilda fall.

Skattefridagen

I dag är det skattefridagen. Det är den dag då en normal inkomsttagares årslön framöver tillfaller henne eller honom själv, inte stat eller kommun. Om årslönen  skulle betalas ut med en summa varje dag under året, men det offentliga skulle ha in alla skatter först, så skulle nu alla skatter för året vara betalda. Återstående dagalöner under året skulle tillfalla inkomsttagaren själv.

Under de senaste årens borgerliga styre har skattetrycket minskat. Samtidigt har stat och kommuner fått in mer pengar. Skattefridagen har flyttats bakåt i kalendern, tidigare har den infallit i augusti. Det är en dag värd att fira.

En rasist är en rasist

Svenska Dagbladets politiska chefredaktör Tove Lifvendahl har skrivit en mycket tänkvärd och angelägen artikel om miljöpartiets språkrör Åsa Romson, hennes tal i Almedalen, och vissa andra personers uttalanden i samma riktning.

Åsa Romson citeras: 

"Om vi har en norm att det sitter vita, heterosexuella män vid makten, då bygger man också ett samhälle som passar bäst för vita, heterosexuella män. Och det blir så fel. För de flesta av oss, dom allra flesta av oss här, vi är inte vita, heterosexuella, medelålders män. Vi är människor. Och det betyder att vi har lika värde, men vi är olika på alla möjliga sätt."

Artikeln är mycket bra skriven, ända till slutsatserna i det sista stycket. Det lyfts fram flera exempel på hur debattörer uttrycker sig dumt. I sista stycket står det dock att Tove Lifvendahl inte ser någon anledning att tvivla på de utpekade debattörernas engagemang mot rasism. Jag anser dock inte att man har ett äkta engagemang mot rasism, om man uttalar sig rasistiskt mot andra grupper än de som brukar utsättas för rasism.

Uttalar man sig nedlåtande mot vita, heterosexuella, medelålders män på grund av deras egenskap av just vita, heterosexuella, medelålders män, är man lika mycket rasist som om man uttalar sig nedlåtande om andra människor på grund av de människornas hudfärg, sexualitet, ålder och/eller kön.