Kärnavfall bör tas omhand

Oavsett vad man tycker om den kärnkraft vi har i dag, är ett problem att det blir avfall från den som har kvar farligt radioaktiv strålning i bortåt 100 000 år. Det är dock på gång en teknik som kan ta hand om detta avfall och göra det så pass mycket mindre radioaktivt att det förblir farligt i den jämförelsevis korta tiden 1 000 år. Enligt min mening vore det omoraliskt av oss, gentemot framtida generationer, att avstå från att utveckla och använda denna teknik. Tekniken ger också ett överskott på energi som kan användas för samhällets energiförsörjning. Givet det kärnavfall som vi har i Sverige i dag, finns det några hållbara argument mot att satsa på denna teknik?

Frågan om DÖ bör inte vara svartvit

Många borgerliga väljare kritiserar Decemberöverenskommelsen (DÖ), som i korthet innebär att den borgerliga Alliansen i riksdagen skall låta regeringens budgetproposition gå igenom.

Diskussionen har ofta framstått som svartvit: antingen håller man fast vid DÖ, eller så säger man upp överenskommelsen helt och hållet. Jag anser inte att det behöver vara så svartvitt. Det borde gå att förhandla, kohandla och debattera sig fram till bättre statliga budgetar än de som regeringen ensamma tänker sig att lägga fram.

I dagens Göteborgsposten för Susanna Birgersson fram idén om att använda en dansk modell. Där lägger regeringen fram ett förslag till budget, som regeringen sedan förhandlar om med oppositionspartierna och får fram en budget som kan få en bred uppslutning i folketinget. Då behöver inte oppositionen bara lägga ned sina röster. Detta kan ge alla oppositionspartier någonting och borde kunna ge en mer stabil statlig ekonomi oavsett utgång i val.

Kompromisser är inte alltid bra, men det är i alla fall en intressant idé.

Bostadssegregation

I dag träffade jag tre unga damer som går på gymnasiet i Örebro kommun. De intervjuade mig om bostadssegregation. Det finns mycket att säga om bostadssegregation. Här nedan följer i korthet vad jag påpekade.

Segregation behöver inte vara ett problem, det kan vara en enskildas eget val att bo på ett visst ställe.

Det är den ofrivilliga segregationen som är ett problem, segregationen som beror på att den enskilda inte tycker sig ha råd eller annars möjlighet att bosätta sig i en annan del av staden.

Den ofrivilliga segregationen motverkas bäst genom att folk får jobb och egen försörjning, så att de med sina egna inkomster har råd att välja var de vill bo. I ett internationellt perspektiv har Sverige små inkomstklyftor.

Alla bostadsområden behöver inte se likadana ut, de behöver inte ha lika stora andelar hyresrätter, bostadsrätter, radhus och villor.

Politiker kan planera staden så att det inte finns så stora fysiska barriärer mellan olika stadsdelar. Det behöver inte betyda att en skog huggs ned, men det kan betyda att man ser till att det finns bra vägar för fotgängare, cyklister och bilister, samt bussar om passagerarunderlaget finns.

Det fria skolvalet minskar effekten av bostadssegregationen. Om det går att fritt välja skola, spelar platsen för den egna bostaden mindre roll för skolgången.

Ångrar Obamas Nobelpris

Den tidigare sekreteraren i norska Nobelkommittén, Geir Lundestad, har givit ut memoarer. Han skriver bland annat att han ångrar att priset 2009 gick till Barack Obama. Det priset fick mycket kritik, även av Obamas meningsfränder, eftersom Obama egentligen inte hade gjort något för att förtjäna priset.

Det är bra att kunna erkänna att man har gjort fel. För mig kvarstår fortfarande frågan varför Obama fick priset 2009. Det kanske framgår av memoarerna som sådana, men inte av den nyhetsartikel om detta som jag läst och länkar till. Priset borde ha gått till någon annan det året.

Oklart ansvar friar inte myndigheter från kritik

Justitieombudsmannen (JO) har i beslut den 7 september 2015 (ärende 3315-2014) riktat kritik mot både Kriminalvårdens transporttjänst och den dåvarande Polismyndigheten i Södermanlands län. Kritiken beror på att ingen av myndigheterna sett till att lagkravet att en häktad person utan dröjsmål skall föras från arresten till häktet har uppfyllts.

Det är oklart i lagen vilken myndighet som har ansvaret för att lagens krav på skyndsamhet skall uppfyllas. Det innebär inte att de båda inblandade myndigheterna kan undgå ansvar, enligt JO.

Det här är ett bra beslut. Det är rimligt att myndigheter som är inblandade i ett ärende har ansvar för att lagens krav fullföljs, även om dessa myndigheter inte är uttryckligen utpekade som ansvariga myndigheter. Om inte en viss myndighet är utpekad som ansvarig, måste alla inblandade myndigheter ta ansvar för att lagens krav fullföljs. Båda de här inblandade myndigheterna var statliga, de är alltså båda en del av staten och skall ta ansvar för att statens lagar följs, oavsett uttryckligen utpekat ansvar för det. Det bör medborgarna kunna begära av myndigheterna.

Respekten för arvet

På ledarplats i dagens Svenska Dagbladet skriver Per Gudmundson intressant om en bok om företag och företagande i Sverige under drygt hundra år. Många mellanstora företag, ofta familjeägda, har medvetet slagits ut för att de inte passade i den socialdemokratiska idealbilden av exporterande storföretag med höga löner. Detta har inneburit att många arbetstillfällen har försvunnit.

För var familjeföretag mycket vanligare än nu. Företag gick i arv, men höga arvs- och gåvoskatter under några decennier förstörde mycket av denna tradition.

Det står inte i artikeln, men arvsrätten i sig är ju något som socialister ofta tycker är fel. Genom Torekovkompromissen räddades arvsrätten till Sverige, vi undgick ett socialiserande av Sveriges statsskick i alla fall. Något liknande hände inte med arvsrätt till företag och annan egendom, även om arvs- och gåvoskatternas skadliga effekter till slut blev så uppenbara att dessa rationaliserades bort. Vissa republikaner tycker att det är fel med arvsmonarki, för att "yrken inte skall gå i arv". Många yrken har dock gått i arv genom alla tider. De familjeägda företagen är tydliga exempel på det. Den som stödjer förekomsten av familjeägda företag borde också vara monarkist.

Respekten för arvet ger också en respekt för de äldre. Det skulle säkert ge en större generell respekt för äldre i Sverige i dag, om arv sågs som en mer naturlig del av livet.

Rysk strategi, Ukraina och EU

I dag läste jag en artikel om rysk strategi i konflikten med Ukraina, som varmt kan rekommenderas. Det finns många tankar där om hur den ryska strategin har förändrats med händelseutvecklingen och har fått ett för Ryssland lyckat resultat.

En tanke i artikeln håller jag dock inte med om. Det står att om Ryssland ser till att Ukraina inte har kontroll över hela sitt territorium, skulle det tala emot att Ukraina skulle kunna bli medlem i EU. Det finns dock prejudikat som talar i motsatt riktning. Cypern blev medlem i EU, trots att en stor del av dess territorium är ockuperat av den turkcypriotiska stat som bara Turkiet har erkänt. Estland blev medlem trots en olöst gränstvist med Ryssland. Båda dessa tvister finns fortfarande kvar. Även om Ukraina inte har kontroll över Krimhalvön och östliga delar av landet, talar det därför inte emot att Ukraina skulle kunna bli medlem i EU.