Frågan gällde om samborna hade slutat vara sambor i januari ett år, när de började leva separata liv, eller i september, när kvinnan formellt flyttade och bytte folkbokföringsadress. Det hade betydelse för om hon sedan hade ansökt om tillförordnande av bodelningsförrättare inom den lagstadgade tiden om ett år från slutet på samboskapet eller ej. Högsta domstolen fann att det var i september.
Den här domen är ett exempel på att institutet samboskap leder till rättstvister, som inte hade behövts om de som levt tillsammans varit gifta. I teorin anser jag att samboskap inte skulle behövas, även om jag i praktiken inser de sociala fördelarna med att det finns lagstiftning kring att folk flyttar ihop utan att gifta sig. Då får samhället också acceptera att det blir rättstvister och domar av det här slaget. Så får det vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar