Sveriges Radio meddelar att Tidöpartierna kan öppna dörren för att låta skolor ha skoluniform, men att lärarfacket är emot det.
Till vänster i svensk politik anser många att skolan ska vara helt fri från kostnader för eleven och elevens familj. Allt ska betalas via skattsedeln. Det omfattar inte bara lärare, läromedel och lokaler, utan även lunch (där det förvisso finns en långtgående consensus över det politiska spektrat), mellanmål, böcker utöver läromedel, skridskor och annan idrottsutrustning, matsäck vid utflykter och gärna även frukost.
En sak som jag ännu inte har hört någon politiker till vänster ta upp i detta sammanhang, är kläder.
Alla barn måste ha kläder och mat, oavsett om de skulle gå i skolan eller ej. Skolmat håller skolan med. Skolkläder får vårdnadshavarna stå för, trots att kläder kan slitas mer i skolan än om barnet vore hemma, trots att inte alla föräldrar kan eller vill se till att det finns hela och rena kläder, trots att många yrkesgrupper får tjänstekläder av sina arbetsgivare och trots att kläderna är skolelevernas tydligaste klassmarkör.
Skoluniformer är inget jag skulle kämpa för. När jag gick i skolan hade jag ingen längtan efter sådant. Vi har inga traditioner med skoluniformer i Sverige. En del politiker till höger förespråkar skoluniform för att det kunde leda till mer ordning och reda, samt säkerhet i det att det vore tydligt vem som vore elev i en skola. Jag är ändå litet fundersam över att jag tycker att jag aldrig hör politiker till vänster tala sig varma för skoluniform – betald av skolan och lika för skolans alla elever.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar