I morse vaknade jag vid kvart över fem av att en katt jamade högt. Det lät som om det kom utifrån. Jag steg upp och gick och öppnade ytterdörren. Totte kom in.
Totte var hungrig och törstig, så han gick till mat- och vattenskålarna. Sedan gick han och lade sig i sängen. Hans syster Malin var först litet arg och morrade på honom, men snart var allt som vanligt mellan dem igen. Hon var nog mest arg, för att hon hade saknat Totte.
Det är skönt att Totte är hemma igen. Det känns fantastiskt att han hittade tillbaka hit. Jag var rädd för att han skulle försöka leta sig tillbaka till vår gamla bostad och försvinna för evigt längs vägen. Kanske föresvävade den tanken honom, det vet man aldrig, men vi andra är glada att ha honom tillbaka igen efter så många dagar. Katter är överlevare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar