Göta hovrätt har i dom den 10 november 2015 (mål nr B 1164-15) dömt en person för rattfylleri, trots denna persons invändning om eftersupning. I domskälen framgår bland annat följande:
Enligt informationsblad från Rättsmedicinalverket kan en invändning om eftersupning bedömas utifrån den rättskemiska undersökningen om alkohol finns analyserat i ett blodprov samt två urinprov tagna med en timmes mellanrum. Två fallande urinprov ger stöd för bedömningen att den huvudsakliga alkoholförtäringen inte har ägt rum inom de närmaste en till två timmarna före det första urinprovet togs. En förutsättning är dock att det inte har gått för lång tid mellan det påstådda efterintaget av alkohol och provtagningen. Om det har förflutit mer än två timmar fram till första urinprovtagningen försvåras möjligheten att bedöma invändningar om eftersupning utifrån analysvärdena.
Det framgår vidare i domen att Rättsmedicinalverket har, utifrån tillgänglig bakgrundsinformation, bedömt att den åtalades analysvärden inte ger något stöd åt invändningen om eftersupning, utifrån den tidpunkt som framkommit då den olycka skedde som skall ha berott på rattfylleri. Enligt hovrättens uppfattning framkom det ingenting som gav anledning att ifrågasätta den bedömning av analysvärdena som hade gjorts. Invändningen om eftersupning var därmed motbevisad och det var istället utrett att den åtalade hade gjort sig skyldig till rattfylleribrott.
Det här är en intressant dom, eftersom den ger god information om hur invändningar om eftersupning kan bedömas och när de kan avfärdas. Det framkommer att det är viktigt att provtagning görs så snart som möjligt efter ett misstänkt rattfylleribrott. Om provtagning ser snabbt, finns det kanske inte skäl för att införa ett förbud mot eftersupning i Sverige. Provsvar och analyser kan vara tillräckligt för att tala emot en invändning om eftersupning. En god polisiär och rättsmedicinsk verksamhet kan alltså minska behovet av att kriminalisera eftersupning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar