Stycket här ovan skrev jag som svar i en politisk diskussion på sociala medier, där den som inledde diskussionen frågade om inte yttrandefriheten borde ses som så binär. Det bör den inte. Det finns alltid vissa saker som inte bör få sägas. Ingen bör exempelvis kunna hänvisa till yttrandefriheten för att offentligt yttra hemligheter av betydelse för rikets säkerhet, övertala andra att begå allvarliga brott eller sprida hemliga känsliga personuppgifter.
Inga rättigheter är absoluta. Det finns ingen rättighet som inte i något fall måste få inskränkas mot andra intressen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar