torsdag 22 januari 2015

Är straffprocessrätt EU:s domän?

Nyligen publicerades en ny skrift i departementsserien, Rätten till försvarare, m.m., Ds 2015:7. Där utreds hur svensk rätt skall anpassas till Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/48/EU om rätt till tillgång till försvarare i straffrättsliga förfaranden och förfaranden i samband med en europeisk arresteringsorder samt om rätt att få en tredje part underrättad vid frihetsberövande och rätt att kontakta tredje parter och konsulära myndigheter under frihetsberövandet. Utredningen kommer fram till att svensk rätt redan uppfyller de flesta kraven i direktivet, men föreslår vissa lagändringar till förmån för dem som är misstänkta för brott.

I sak ser förslagen i promemorian bra ut. Det är bra att misstänktas rättigheter ses över och det kan finnas skäl att stärka deras rättigheter. Jag frågar mig dock varför EU har beslutat om ett direktiv på området? EU är till för att underlätta för människors, varors och kapitals rörelser över gränserna mellan medlemsländerna. Det är positivt för människors frihet och ekonomi. Vad har bestämmelser om tillgång till försvarare i straffrättsliga förfaranden med mera, med den fria rörligheten över medlemsstaternas gränser att göra? Är det här verkligen EU:s domän? Kan inte Sverige besluta om sådant här utan ett direktiv?

Jag är definitivt för att Sverige skall vara med i EU, men hur mycket makt över medlemsländerna skall EU ha? Är straffprocessrätt verkligen något som har med EU att göra? Jag är tveksam till det. Nu har direktivet beslutats för ett bra tag sedan, men jag tar mig friheten att kritisera det nu i alla fall. Ett direktiv lever inte för evigt, förändringar kan ske i framtiden.

Inga kommentarer: