Kammarrätten i Jönköping har i dom den 4 maj 2020 (mål nr
1492–1493-20) dömt i ett mål om radering av personuppgifter hos en socialnämnd.
Förvaltningsrätten har en mer ingående bedömning av reglerna
i art. 17 dataskyddsförordningen i sin dom, än vad kammarrätten har i sin. Det
finns hänvisning till alla grunder för radering i förvaltningsrättens dom, fast
förvaltningsrätten menar sedan att undantaget från radering i art. 17.3.b är
tillämpligt.
Kammarrätten hänvisar bara till art. 17.1.e, som om det vore
den enda möjliga grunden som de enskilda skulle kunna åberopa gentemot
socialnämnden. Någon närmare motivering till detta gör inte kammarrätten. Sedan
menar kammarrätten att art. 17.1.e inte är tillämplig i fallet, på grund av de
gallringsbestämmelser som finns utifrån 12 kap. socialtjänstlagen (2001:453).
Jag är besviken på kammarrättens dom. Den tar inte upp alla
möjliga grunder för radering i art. 17.1 och det finns ingen förklaring till
detta. Förhoppningsvis överklagar klagandena domen till Högsta
förvaltningsdomstolen och får prövningstillstånd där. Det vore bra att få en
dom från högsta svenska instans i frågan om radering hos myndigheter enligt
art. 17 dataskyddsförordningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar