Dåligt uppdaterad förordning

Det händer att jag, i mitt yrke som jurist, råkar på lagar eller förordningar som borde uppdateras. Ett av de värsta exemplen är förordningen (1990:1070) om publicering av Sveriges internationella överenskommelser, m.m. Den har inte ändrats sedan 2008. 

En sak som inte spelar så stor roll, är att förordningen på mer än ett ställe hänvisar till sekretesslagen (1980:100). Sekretesslagen ersattes 2009 med offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). I punkt 2 övergångsbestämmelserna till offentlighets- och sekretesslagen framgår det att om det i någon förordning hänvisas till sekretesslagen, ska detta räknas som en hänvisning till offentlighets- och sekretesslagen. Hänvisningar till sekretesslagen är inte så snygga, så här tolv år senare, men rättsligt saknar de betydelse tack vare nämnda övergångsbestämmelse.  

Vad värre är att när det i 13 § förordningen om publicering av Sveriges internationella överenskommelser, m.m., hänvisas till 10 kap. 3 § RF, torde det avse 10 kap. 2 § i RF:s nuvarande lydelse. Även här finns det en övergångsbestämmelse, i lagen (2010:1408) om ändring i regeringsformen, punkt 6, som gör att gamla hänvisningar ska anses hänvisa till motsvarande nya bestämmelser. Det är ändå inte snyggt.

Förordningen borde ändras. 

 

Innan 2010 års ändringar i RF hade 10 kap. 2 och 3 §§ följande lydelse:

 

2 § Regeringen får ej ingå för riket bindande internationell överenskommelse utan att riksdagen har godkänt denna, om överenskommelsen förutsätter att lag ändras eller upphäves eller att ny lag stiftas eller om den i övrigt gäller ämne i vilket riksdagen skall besluta.

      Är i fall som avses i första stycket särskild ordning föreskriven för det riksdagsbeslut som förutsättes, skall samma ordning iakttagas vid godkännandet av överenskommelsen.

     Regeringen får ej heller i annat fall än som avses i första stycket ingå för riket bindande internationell överenskommelse utan att riksdagen har godkänt denna, om överenskommelsen är av större vikt. Regeringen kan dock underlåta att inhämta riksdagens godkännande av överenskommelsen, om rikets intresse kräver det. I sådant fall skall regeringen i stället överlägga med Utrikesnämnden innan överenskommelsen ingås.

     Riksdagen kan godkänna sådan överenskommelse som avses i första och tredje styckena och som ingås inom ramen för samarbetet i Europeiska unionen, även om överenskommelsen inte föreligger i slutligt skick.

 

3 § Regeringen får uppdraga åt förvaltningsmyndighet att ingå internatio[1]nell överenskommelse i fråga där överenskommelsen ej kräver riksdagens eller Utrikesnämndens medverkan.

 

Nuvarande lydelse:

 

2 §   Regeringen får ge en förvaltningsmyndighet i uppdrag att ingå en internationell överenskommelse i en fråga där överenskommelsen inte kräver riksdagens eller Utrikesnämndens medverkan.

 

Riksdagens godkännande av internationella överenskommelser

3 §   Riksdagens godkännande krävs innan regeringen ingår en för riket bindande internationell överenskommelse som

   1. förutsätter att en lag ändras eller upphävs eller att en ny lag stiftas, eller

   2. i övrigt gäller ett ämne som riksdagen ska besluta om.

     Om det riksdagsbeslut som avses i första stycket 1 eller 2 ska fattas enligt en särskild ordning, ska denna följas även vid riksdagens godkännande av överenskommelsen.

     Även i andra fall krävs riksdagens godkännande innan regeringen ingår en för riket bindande internationell överenskommelse, om överenskommelsen är av större vikt. Regeringen kan dock avstå från att inhämta riksdagens godkännande, om rikets intresse kräver det. Regeringen ska då i stället överlägga med Utrikesnämnden innan överenskommelsen ingås.