Kvinnor och män som statsministrar

Det svenska samhället är mycket jämställt mellan kvinnor och män, i en internationell jämförelse. Trots det har Sverige aldrig haft en kvinna som statsminister, även om det har blivit alltmer vanligt i hela västvärlden åtminstone sedan 1980-talet. 

Storbritannien fick sin första kvinna som premiärminister i och med Margaret Thatcher 1979. Norge fick sin när Gro Harlem Brundtland första gången blev statsminister 1981. I Frankrike blev Édith Cresson landets första kvinna som premiärminister 1991. Den första kvinnan som premiärminister i Nya Zeeland var Jenny Shipley, som tillträdde 1997. Finland fick sin första kvinna som statsminister 2003 i och med Anneli Jäätteenmäki. Tysklands första förbundskansler som var kvinna var Angela Merkel, som tillträdde 2005. Australien fick sin första kvinna som premiärminister när Julia Gillard tillträdde 2010. I Danmark tillträdde den första kvinnan som statsminister 2011, Helle Thorning-Schmidt. 

Länder som Italien, Nederländerna och Spanien har aldrig haft någon kvinna som premiärminister. 

När nu Sveriges statsminister Stefan Löfven har aviserat att han tänker avgå som statsminister i höst, har det höjts röster för att hans efterträdare borde vara kvinna. 

Det finns inget självändamål i att ha en kvinna som statsminister. Det finns heller inget självändamål i att ha en man som statsminister. Sverige skulle ha kunnat få en första kvinna som statsminister vid flera tillfällen, om bara omständigheterna hade varit något annorlunda. Jag kan själv inte påminna mig om att någon har favoriserat mannen före kvinnan i de sammanhangen, bara för att mannen var man.

När Ulf Adelsohn avgick som partiledare för Moderaterna 1986, var Ingegerd Troedsson en av de främsta kandidaterna till att bli ny partiledare, men det var Carl Bildt som blev vald till partiledare. Om Ingegerd Troedsson hade blivit partiledare, hade hon sannolikt blivit Sveriges första kvinna som statsminister 1991. Hon blev i stället 1991 den första kvinnan som var riksdagens talman. 

När Ingvar Carlsson avgick som statsminister och partiledare för Socialdemokraterna 1996, var det först på förslag att Mona Sahlin skulle ta över. På grund av en mindre skandal avsade hon sig kandidaturen och Göran Persson blev ny statsminister i stället. Mona Sahlin var sedan partiledare och kandidat för att bli statsminister i valet 2010, men det valet förlorade Socialdemokraterna.

Efter valet 2014 avgick Moderaternas partiledare Fredrik Reinfeldt. Han efterträddes som partiledare i opposition av Anna Kinberg Batra. Hon lyckades inte bra aom partiledare och avgick innan hon hade chansen att vara kandidat till posten som statsminister i det efterföljande valet.

Flera av de mindre partierna i svenska riksdagen har också haft kvinnor som partiledare. Även om mindre partier har mindre chans att ta över posten som statsminister, är det inte omöjligt, men tillfällen har inte inträffat för att någon av dessa kvinnor skulle bli statsminister. 

Det är mest tillfälligheter som har medfört att Sverige ännu inte har haft en kvinna som statsminister. Vi får se vad som händer i höst.