Kammarrätten i Göteborg har i dom den 25 oktober 2022 (mål nr 1525-1528-22) utdömt vite för ett par föräldrar, som inte hade sett till att deras barn fullgjorde sin skolplikt.
I sitt överklagande till kammarrätten hänvisade föräldrarna till att det skulle vara en mänsklig rättighet att inte skicka sina barn till skolan. De hänvisade bland annat till att de ville undervisa barnen själva hemma, men hade inget mer utförligt resonemang om vad det var för mänskliga rättigheter de hänvisade till.
Det räcker inte att rent allmänt hänvisa till mänskliga rättigheter. De mänskliga rättigheterna är definierade och preciserade i internationella konventioner. Troligen var det också därför som kammarrätten inte ens bemötte frågan om mänskliga rättigheter i domskälen. Jag hade gärna sett att kammarrätten åtminstone med någon mening hade nämnt just att det inte räcker att löst hänvisa till mänskliga rättigheter, i stället för att bara förbigå argumentet med tystnad. Nu var domen bra nog ändå och landade i rätt slutsats. Det kan ofta finnas skäl att önska mer av domskälen, men huvudsaken är att domslutet är bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar