Några partier har i flera val klarat sig kvar över 4 % och fått plats i riksdagen tack vare stödröster från personer som egentligen ser andra partier som bäst. Vänsterpartiet kallade det ”kamrat 4 %” på den tiden då de ofta klarade sig kvar med socialdemokratiska stödröster. Under senare val har Kristdemokraterna och Liberalerna fått moderata stödröster.
Det finns rimligtvis gränser för stödrösterna. Om ett parti ligger väldigt långt under 4 % i opinionsmätningarna nära inpå valet, är det mindre troligt att stödröster gör skillnad och det minskar partiets chans att få stödröster. Om ett parti inför valet skulle uttala sig mot ett regeringsalternativ, är det också mindre troligt att de som sympatiserar med det regeringsalternativet skulle stödrösta.
Ett parti kan, genom sina uttalanden om regeringsalternativ trots det håll stödröster sannolikt skulle komma ifrån, minska sina chanser att komma in i riksdagen. Det ser vi nu Liberalerna göra.
Ett parti som har mycket låg sannolikhet att komma in i riksdagen, kan råka ut för att även dess medlemmar och aktiva ändå röstar på andra partier. En röst på ett parti som sannolikt hamnar utanför riksdagen är en bortkastad röst och gynnar då indirekt det andra blocket.
Frågan är när det går så långt för Liberalerna, att de går miste om inte bara moderata stödröster, utan också att deras egna borgerliga kärnväljare hellre röstar på Moderaterna eller Kristdemokraterna, än att se sin röst kastas bort på Liberalerna och därmed indirekt stödja en annan regering.