NA publicerade en debattartikel av mig den 6 juni 2018. Nu verkar länken ha slutat att fungera. Då publicerar jag texten här i stället.
* * *
Svar på krönika av Dennis Martinsson, NA den 23 maj 2018.
Det är trevligt att NA numera har en krönikör som är jurist, som skriver krönikor i tidningen utifrån juridiska perspektiv på aktuella frågor. Även för mig, som själv är jurist, är det intressant att läsa populärvetenskapliga texter om rättsvetenskapen. Det vore dock bra om krönikören Dennis Martinsson kunde hålla sig till juridiken, och inte som onsdagen den 23 maj 2018 förfalla till ett allmänt tyckande.
Krönikan den 23 maj handlade om tiggeriförbud. Den inleddes, fullt rimligt, med en beskrivning av att Högsta förvaltningsdomstolen har meddelat prövningstillstånd i ett mål. Målet handlar om huruvida det är tillåtet för en kommun att ha lokala ordningsföreskrifter som förbjuder tiggeri. Denna fråga prövas givetvis utifrån nu gällande lagar och regler.
Vidare handlar krönikan om det politiska förslag på ett nationellt förbud mot tiggeri som Moderaterna har. Dennis Martinsson ifrågasätter om ett sådant förbud vore effektivt. Det är en fullt rimlig invändning, även om jag skulle landa i motsatt slutsats. Därefter kommer Dennis Martinsson in på en argumentation som i delar är direkt felaktig.
Dennis Martinsson frågar om tiggeriförbudet inte skulle bryta mot internationella avtal som Sverige har ingått om att skydda vissa rättigheter, men förklarar inte med ett ord vad det skulle vara för rättigheter som skulle kunna kränkas av ett förbud mot tiggeri. Han skriver bara att ett förbud "med största sannolikhet skulle strida mot de värderingar" som Sverige anslutit sig till. En rättslig prövning av ett nationellt tiggeriförbud kan emellertid inte prövas utifrån ett löst resonemang om värderingar som inte närmare preciseras.
Ett tiggeriförbud jämförs i krönikan med försäljning av tidningen Situation Stockholm och med gatumusikanter. Det är inte jämförbara situationer. Det är inte tiggeri att sälja en tidning, försäljare av Situation Stockholm erbjuder en vara. Det är inte heller tiggeri att spela musik på gatan och acceptera att förbipasserande personer skänker pengar för den tjänst som musikanten erbjuder dem i form av musik. Den som samlar in pengar till en välgörenhetsorganisation erbjuder givaren tjänsten att vidarebefordra gåvan till välgörenhetsorganisationens verksamhet. Tiggare erbjuder ingen vara och ingen tjänst, om man inte skulle påstå att tiggaren erbjuder givaren tjänsten att för en stund känna sig som en bättre människa genom att ge av sitt överflöd till en fattig.
Sedan skriver Dennis Martinsson att ett tiggeriförbud som skulle slå mot EU-medborgare skulle stå i strid mot den fria rörligheten inom EU. Det är direkt felaktigt. Straffrätten får EU:s medlemsstater själva bestämma över. Straffrättsliga förbud innebär inte utan vidare brott mot fri rörlighet för varor, tjänster eller kapital. Om straffrättsliga förbud i en medlemsstat skulle kunna underkännas med hänvisning till den fria rörligheten i EU, skulle Sverige inte kunna ha förbud mot köp av sexuella tjänster, eftersom sådana tjänster får köpas i andra EU-länder.
Slutligen står det i krönikan: "I tider när politiker och väljare tenderar att bortse från fakta till förmån för känslor, är det på tiden att någon står upp för de humanistiska ideal som länge varit karaktäristiska för Sverige." Detta är en självmotsägelse, eftersom humanistiska ideal bygger på känslor, inte på fakta. Det är inget fel att delvis bygga sin politik på sina humanistiska känslor, men ett sådant argument vore inte juridiskt gångbart.
Daniel Granqvist, Moderaterna
Jurist och kandidat till riksdagen 2018
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar