För fyra år sedan föreslog den myndighet där jag arbetar för regeringen att regeringen skulle upphäva föreskrifter som myndigheten hade utfärdat. Orsaken var att den förordning som gav myndigheten mandat att utfärda föreskrifterna hade upphävts och föreskrifterna borde också upphävas. Utan kvarvarande mandat att utfärda föreskrifter, saknas också mandat för att upphäva de föreskrifter som utfärdats med stöd av mandatet.
Fram till i våras hade vi på myndigheten inte hört någonting från regeringen eller regeringskansliet om förslaget. Då kom det underhandsinformation om att en förordning för att upphäva föreskrifterna skulle komma samma vecka, men det genomfördes inte. Sedan hörde vi inte någonting förrän i morse. Nu fick vi veta att den önskade förordningen skulle beslutas på eftermiddagen i dag. Den skulle publiceras i den författningssamling som myndigheten ger ut för sina föreskrifter och regeringen behövde veta vilket föreskriftsnummer den skulle få. Jag ordnade ett föreskriftsnummer och kom överens med tryckeriet om tryckdatum, så att allt blev klart i tid. Det var tur att jag inte var upptagen med annat, eftersom det alltid brukar vara jag som ordnar detta, i min roll som föreskriftsansvarig.
Ibland är en myndighets kontakter med regeringen och regeringskansliet som att få ut ketchup ur en ketchupflaska. Först kommer inget, sedan inget, sedan återigen inget, men därefter kommer allt på en gång. Det kunde vara litet fler underhandskontakter, för att undvika sådant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar