Mannen hade märkt att han hade kört på något, men inte stannat förrän mer än två kilometer bort, när han hade stoppats av en polisbil. Han visste inte förrän senare att det han hade kört på var en hund. Ett vittne i bilen bakom hade inte sett någon tendens för mannen att stanna innan hans bil hade stoppats. Det var vinterväglag, snövallar längs vägen, mörker och dimma, vilket enligt mannen var en ursäkt till att inte stanna tidigare. Hovrätten menar att oavsett förekomsten av snövallar och övriga trafikförhållanden, hade det funnits möjlighet för mannen att stanna bilen, men han hade inte gjort det. Dessa förhållanden i kombination med att han inte stannat frivilligt, utan blev stoppad av polis under färd, gör att hovrätten drog slutsatsen att mannen avvek från från olycksplatsen med avsikt att undandra sig att medverka till de åtgärder som skäligen borde föranledas av olyckan. Han dömdes därför för smitning.
Under de omständigheter som beskrivs i domen är den bra. Jag har svårt att förstå att tingsrätten friade och att det finns en skiljaktig mening i hovrätten från en domare som ville fria mannen. Den fällande domen ger också viss upprättelse till den påkörda hunden. Det är viktigt att stanna vid en trafikolycka, inte minst om en hund är påkörd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar