Två lärarstudenter vid Uppsala universitet skriver att de som håller i utbildningen vid universitetet varken anmärker på eller underkänner studenter som har ett felaktigt språkbruk.
Är det någon utbildning, där ett korrekt språk måste vara viktigt, är det utbildningen av språklärare. Kunskaper i språket är ju själva essensen i att vara språklärare.
Språkvetare numera brukar kokettera med uppfattningen att allt språkbruk är korrekt, så länge mottagaren förstår vad som menas. De menar att språkvetare inte skall vara normativa, utan bara deskriptiva, utan att inse att åsikten att allt är tillåtet i sig är normativ. Det kanske är denna inställning, som de som utbildar svensklärare vid Uppsala universitet motiverar sin underlåtelse med.
Jag anser att underlåtenheten att underkänna är fel. Språklärare måste veta vad som anses vara ett korrekt språk. Det är först om de vet det, som de kan ha en uppfattning om vilka friheter från de normala språkreglerna som kan ha ett konstnärligt, stilistiskt eller annat värde, och vilka som bara leder till missförstånd.
Någonting måste göras åt attityden att allt skall godkännas. Insändaren som jag länkar till ovan är förhoppningsvis ett steg på vägen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar