tisdag 4 november 2014

Sekretess endast gentemot dem som är i Sverige

Högsta förvaltningsdomstolen har i dom den 29 oktober 2014 (mål nr 3695-14) kommit fram till att ett norskt bolag skall få ut uppgifter från Socialstyrelsens register över hälso- och sjukvårdspersonal.

Uppgifterna i nämnda register är allmänna, eftersom de finns hos en myndighet och kan tas fram ur myndighetens register med rutinbetonade åtgärder. De skall därför lämnas ut enligt offentlighetsprincipen, om det inte finns någon sekretessregel som sätter hinder i vägen. Offentlighetsprincipen gäller alla svenskar, enligt grundlag, och kan begränsas för utlänningar genom vanlig lag, något som emellertid inte har skett.

Socialstyrelsen hade nekat utlämnande, baserat på 21 kap. 7 § offentlighets- och sekretesslagen. Denna bestämmelse säger att det är sekretess för personuppgifter, om det kan antas att ett utlämnande skulle medföra att uppgifterna skulle behandlas i strid mot personuppgiftslagen (1998:204).

Personuppgiftslagen är en viktig lagstiftning till skydd för den personliga integriteten hos alla personer som registreras i olika automatiserade register och liknande i Sverige. Motsvarande regler finns i andra länder inom EU och EES, däribland Norge, eftersom personuppgiftslagen bygger på EU-direktiv. Nämnda sekretessregel är ett viktigt verktyg för myndigheterna, för att skydda den personliga integriteten hos personer som är registrerade i myndigheternas olika register.

Högsta förvaltningsdomstolen slog fast, i en kort och koncis dom, att eftersom sökanden var etablerad i Norge, gäller inte den svenska personuppgiftslagen för uppgifterna. Det gör att 21 kap. 7 § offentlighets- och sekretesslagen inte kan anföras som skäl för att vägra lämna ut uppgifterna. Det hade inte heller framkommit att det förelåg sekretess för uppgifterna på annan grund. Uppgifterna skulle därför lämnas ut.

Bestämmelsen i 21 kap. 7 § offentlighets- och sekretsslagen har funnits länge i sin nuvarande lydelse. Den hade en direkt motsvarighet i den tidigare 7 kap. 16 § sekretsslagen (1980:100). Egentligen borde paragrafen vara utformad så att den även medger sekretess för uppgifter, om ett utlämnande gör att det kan antas att de skulle behandlas på ett sätt utomlands som, om behandlingen hade ägt rum i Sverige, hade skett i strid mot personuppgiftslagen. Nu gör Högsta förvaltningsdomstolens dom det tydligt att det gäller hårdare sekretess gentemot personer och företag etablerade i Sverige än gentemot sådana som är etablerade utomlands. Det kan inte ha varit lagstiftarens mening. Om det finns skillnader i sekretessen grundat på olika länder, brukar det vara till fördel för svenska medborgare.

Det vore bra om 21 kap. 7 § offentlighets- och sekretesslagen skulle ses över. Det är inte rimligt att en så pass viktig bestämmelse till skydd för den personliga integriteten skall kunna kringgås bara genom att en verksamhet etableras utomlands i stället för i Sverige.

Inga kommentarer: