Ibland läser jag om rättsfall, där jag undrar varför någon över huvud taget har fört fallet till domstol. Ett sådant fall är Mark- och miljööverdomstolens dom den 16 december 2014 (mål nr F 7514-14).
Bakgrunden var att en vägsamfällighet beslutade vid sin årsstämma i mars 2014 att under en dag upplåta en skogsbilväg som tillhör vägsamfälligheten till en SM-deltävling i rally. Skogsbilvägen var avsedd för att komma åt skogsfastigheter, beslutet fattades ett halvår i förväg och genom upplåtelsen skulle vägen komma att repareras efter tävlingen utan kostnad för vägsamfälligheten. Ett par som var medlemmar i vägsamfälligheten överklagade emellertid beslutet. De hänvisade till att vägen skulle vara avstängd under tävlingsdagen, vilket skulle inskränka deras förfoganderätt över vägen.
Mark- och miljödomstolen avslog överklagandet. Paret överklagade, men även Mark- och miljööverdomstolen avslog överklagandet. Domstolen ansåg att begränsningen i delägarnas nyttjanderätt vägdes upp av att vägen reparerades utan kostnad för vägsamfälligheten och dess medlemmar. Vägen var inte sådan att den behövde användas varje dag. Eftersom beslutet fattades ett halvår i förväg, kunde medlemmarna också anpassa sig till beslutet i god tid.
Om vägsamfälligheten hade köpt tjänsten att reparera vägen, skulle vägen sannolikt också ha varit avstängd, kanske en hel dag. Även då skulle nyttjanderätten alltså ha varit inskränkt, men det hade dessutom kostat vägsamfälligheten en hel del pengar.
Jag kan egentligen bara spekulera i att paret som överklagade, egentligen var motståndare till rallytävlingen och försökte hitta något sätt att stoppa den. I övrigt verkar vägsamfällighetens beslut bara ha varit till fördel för alla inblandade parter. Det är då svårt att se något gott skäl att överklaga. Vi skall ändå vara glada över att vi har ett opartiskt rättsväsende som även tar till synes märkliga överklaganden på allvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar