Gävle kommuns fullmäktige beslutade den 24 februari 2014 att kommunen skulle vara fristadskommun. Detta innebär ett särskilt åtagande gentemot den internationella organisationen ICORN (International Cities of Refuge Network), där fristadskommuner blir medlemmar, att vara fristad åt konstnärer av olika slag som flyr från länder där de inte har en sådan yttrandefrihet som deras konstnärskap kräver.
Beslutet överklagades av en kommunmedlem, som hävdade att detta var olagligt, eftersom det skulle vara utrikespolitik. Utrikespolitik är förbehållet staten och det finns många rättsfall där domstolar har upphävt beslut av kommuner på denna grund. Förvaltningsrätten gick på klagandens linje, men kammarrätten ansåg att åtangandet att vara fristadskommun faller inom den kommunala kompetensen.
Kammarrätten skrev bland annat så här i domskälen:
Syftet med att vara fristadskommun och medlem i ICORN är att främja yttrandefriheten som mänsklig rättighet på lokal nivå. Mänskliga rättigheter måste vara en fråga som berör i princip alla politikerområden och inte enbart utrikespolitiken. Fristadsprogrammet och medlemskapet i ICORN är helt i överensstämmelse med den svenska utrikespolitiken men förverkligas inte genom de åtgärder som är förbehållna regeringen.
Det är en bra dom. Kommuner bör kunna stå upp för mänskliga rättigheter på ett sätt som sker genom att vara fristadskommun. Det hindrar inte att asylprövning och annan utrikespolitik är statliga angelägenheter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar