På ledarplats i dagens Svenska Dagbladet skriver Per Gudmundson intressant om en bok om företag och företagande i Sverige under drygt hundra år. Många mellanstora företag, ofta familjeägda, har medvetet slagits ut för att de inte passade i den socialdemokratiska idealbilden av exporterande storföretag med höga löner. Detta har inneburit att många arbetstillfällen har försvunnit.
För var familjeföretag mycket vanligare än nu. Företag gick i arv, men höga arvs- och gåvoskatter under några decennier förstörde mycket av denna tradition.
Det står inte i artikeln, men arvsrätten i sig är ju något som socialister ofta tycker är fel. Genom Torekovkompromissen räddades arvsrätten till Sverige, vi undgick ett socialiserande av Sveriges statsskick i alla fall. Något liknande hände inte med arvsrätt till företag och annan egendom, även om arvs- och gåvoskatternas skadliga effekter till slut blev så uppenbara att dessa rationaliserades bort. Vissa republikaner tycker att det är fel med arvsmonarki, för att "yrken inte skall gå i arv". Många yrken har dock gått i arv genom alla tider. De familjeägda företagen är tydliga exempel på det. Den som stödjer förekomsten av familjeägda företag borde också vara monarkist.
Respekten för arvet ger också en respekt för de äldre. Det skulle säkert ge en större generell respekt för äldre i Sverige i dag, om arv sågs som en mer naturlig del av livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar