En friförskola förelades vid vite av kommunen den låg i, att upphöra med att kräva att föräldrarna till barnen som gick där själva skulle stå för blöjor till barnen. Detta ansågs vara en avgift utöver den högsta avgift friförskolan kunde ta ut enligt reglerna om maxtaxa i förskolan.
Friförskolan överklagade, men fick avslag både i förvaltningsrätten och nu i kammarrätten. Friförskolan hänvisade till att praxis var olika i olika delar av landet och att blöjor borde ses som en sådan personlig tillhörighet såsom kläder, som föräldrarna får stå för. Det hjälpte inte.
Förvaltningsrätten skrev bland annat så här:
Enligt förvaltningsrättens mening innebär det förhållandet att en förskola inte tillhandahåller blöjor till barn som är i behov av detta i förskolan att vårdnadshavare till dessa barn påförs en kostnad som får anses vara en nödvändig förutsättning för att delta i förskolans verksamhet och därmed utgör en avgift.
Det här är ett märkligt resonemang, anser jag. Precis som friförskolan anförde, måste föräldrarna stå för barnens kläder. Varför skulle föräldrarna då inte kunna stå för barnens blöjor? Blöjorna är inte en merkostnad för att barnen är på förskolan, utan är en kostnad som föräldrarna skulle ha för barnen ändå. Detta gäller oavsett vilken typ av barnomsorg barnen skulle ha eller om barnen vore hemma. Det kan väl ändå inte vara så att förvaltningsrätten, och kammarrätten som avslår överklagandet av denna dom, anser att barnen inte skulle behöva blöja, om de inte vore på förskolan? Det är rimligtvis bara under en sådan förutsättningen som kostnaden för blöjor vore en merkostnad för föräldrarna.
En sådan här dom ger ett löjets skimmer över hur kommunala myndigheter och domstolar tolkar reglerna kring maxtaxan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar