Regeringen har utfärdat en ny förordning (2014:99) om resultatredovisning av det regionala utvecklingssamarbetet enligt 5 § 4 lagen (2010:630) om regionalt utvecklingsansvar. Förordningen är utfärdad med stöd av regeringens restkompetens enligt 8 kap. 7 § 1 regeringsformen.
Enligt 4 § förordningen ska regionerna varje år lämna en redovisning av resultaten av det regionala utvecklingsarbetet till Regeringskansliet. Sedan står det i 4 § andra stycket: "Redovisningen bör lämnas enligt anvisningar från Tillväxtverket".
I svensk rättsordning finns det ett antal olika typer av författningar. Det finns grundlagar och lagar, som är beslutade av riksdagen. De gäller framför förordningar, som är utfärdade av regeringen. Grundlagar, lagar och förordningar gäller framför föreskrifter, som är utfärdade av statliga eller kommunala myndigheter eller av kommunfullmäktigeförsamlingar. Myndigheter kan också ge ut allmänna råd. Allmänna råd har en form som liknar föreskrifter, är inte formellt bindande, men räknas som en del av rättsordningen.
Under senare decennier har utvecklingen gått mot att renodla rättsordningen, så att bara de här uppräknade typerna av författningar finns. Andra typer av texter som liknar regler, såsom cirkulär eller anvisningar, har ofta utmönstrats. Det är bra, det gör rättsordningen tydligare för medborgarna. Då är det märkligt att regeringen i år inför en förordning där det står att ett statligt verk ska ge ut "anvisningar" som regioner "bör" följa. Det hade varit bättre om regeringen, med stöd i lag, hade gett Tillväxtverket mandat att utfärda föreskrifter om hur redovisningen skulle lämnas. Då hade Tillväxtverket kunnat utfärda bindande föreskrifter och icke bindande allmänna råd om detta.
Det går bara att spekulera i varför en förordning får en bestämmelse som den i 4 § andra stycket den här nämnda förordningen. Den borde inte ha fått det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar