Enskildas kostnader för att hjälpa rättsväsendet

Justitiekanslern har i beslut den 15 april 2014 (ärende nr 1716-14-40) beslutat att avslå ett skadeståndsanspråk från en ung man, för hans kostnader för att hjälpa polis och åklagare med fotografier av en misshandel. Den unge mannen hade bevittnat en misshandel och fotograferat denna med sin mobiltelefon. Han lämnade över mobiltelefonen till polisen den 1 juli 2012. Den 2 juli 2012 beslutade åklagaren om att ta mobiltelefonen i beslag, ett beslag som inte hävdes förrän den 25 mars 2013. Den unge mannen begärde då ersättning för sina kostnader för abonnemang och försäkring för telefonen under tiden som den var i beslag.

Jag kan inte se annat än att Justitiekanslern gör en juridiskt fullt korrekt analys av skadeståndsfrågan. Staten har inget strikt skadeståndsansvar, utan har i grunden samma skadeståndsansvar som alla andra, d.v.s. ansvar för fel eller försummelser som en myndighet gör sig skyldig till. Polis och åklagare har inte agerat fel eller försumligt och det fanns skäl för beslaget att bestå så länge för att raderade fotografier skulle kunna återskapas.

Med detta sagt, kan det ändå framstå som obilligt att en person som hjälper polis och åklagare med bevis avseende en misshandel skall bli av med sin mobiltelefon, uppknutet till ett abonnemang, under så lång tid. Beslutet i ett skadeståndsärende som detta, kan få andra personer att dra sig för att hjälpa rättsväsendet med fotografier och annan bevisning. De flesta människor vill att rättvisa skall skipas och vill därför hjälpa polis och åklagare, men inte till vilket personligt pris som helst. Kanske bör lagen ses över, så att personer som hjälper polis och åklagare med bevisning kan få ersättning för sina kostnader för detta på annat sätt? Hela samhället är ju hjälpt av att enskilda personer hjälper rättsväsendet.