I den straffrättsliga processen ställs beviskraven på åklagaren högt. Det är viktigt för rättssäkerheten. Det skall vara ställt utom rimligt tvivel att den åtalade har begått ett brott, för att han (det är med stor övervikt män som fälls för brott) skall fällas.
Hässleholms tingsrätt har i dom den 1 september 2016 (mål nr B 675-16) fällt en man till ansvar för rattfylleri och för att ha framfört ett avställt fordon. Mannen friades dock för ansvar för olovlig körning. Han friades, därför att han påstod att han inte visste att han saknade behörighet att framföra den moped som han körde rattfull på. Han hänvisade till att han hade fobi mot fönsterkuvert, så även om han kunde ha fått brev från Transportstyrelsen om att han inte hade behörighet, hade han inte läst det.
Åklagaren anförde ingenting för att vederlägga den åtalades försvar avseende den olovliga körningen. Med tanke på det höga beviskravet i straffrätten, är det då rimligt att tingsrätten friar den åtalade från åtalet för olovlig körning. Försvaret må framstå som märkligt och svårt att bevisa, men ett påstående som framförs utan att åklagaren har något att säga emot det, kan ändå ligga till grund för en friande dom, om påståendet inte är uppenbart felaktigt. Det framstår inte av domen som att påståendet skulle ha varit det. Det är kanske snarare åklagarens val att inte på något sätt vederlägga försvaret som framstår som märklig.
Det kan hända att åklagaren överklagar domen i den del som gäller olovlig körning. Då kanske åklagaren kommer med invändningar mot försvaret och med bevis. Kanske kan hovrätten då fälla den åtalade för den påstådda gärningen. Än så länge är detta bara hypotetiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar