Målet hos Arbetsdomstolen har prövats mot Europakonventionens bestämmelser om diskriminering på grund av tro. Domstolen kom fram till att det varken hade förekommit direkt eller indirekt diskriminering.
Den svenska abortlagen (1974:595) innehåller inga bestämmelser om att personal skulle få avstå från att medverka vid aborter. I förarbetena till lagen, prop. 1974:70 ss. 76-77, uttalades bland annat följande:
"Frågan om sjukvårdspersonalens skyldighet att medverka vid abort har tagits upp av flera remissinstanser, vilka genomgående framhåller vikten av att det tas hänsyn till personalens önskemål att slippa delta i abortverksamheten. Enligt 13-15 §§ sjukvårdskungörelsen (1972:676) vilar ansvaret för fördelningen av sjukvårdspersonalens arbete i första hand på klinik- och blockchefer. Vid denna fördelning bör man självfallet inom sjukvården liksom inom arbetslivet i övrigt så långt det är möjligt la hänsyn till de anställdas intressen och förutsättningar i olika avseenden. Man bör därför undvika att till abortverksamheten binda sådan personal som av exempelvis moraliska eller religiösa skäl har svårt att acceptera sådant arbete. Detta gäller inte minst av hänsyn till den abortsökande kvinnan. Jag vill erinra om att vad jag nu har anfört även kommit till uttryck i det tidigare nämnda cirkuläret (MF 1972:59) från socialstyrelsen med räd och anvisningar rörande tidiga abortingrepp. Några särskilda författningsbestämmelser i ämnet anser jag f. n. inte behövliga."
Det här uttalandet visar att när abortlagen infördes, ansågs personalens samvetsfrihet som en så pass naturlig sak, att den inte behövde regleras i lagtexten. Det finns också liknande uttalanden i samband med riksdagens behandling av frågan samma år.
Det har gått många år sedan 1974. Den allmänna meningen i debatten nu, tycks vara att samvetsfriheten inte finns, och inte skall finnas, i abortlagen.
Förmodligen hade saken sett annorlunda ut, om samvetsfriheten hade skrivits in i lagtexten 1974. Då hade riksdagen fått ta aktiv ställning till att ta bort samvetsfriheten, om riksdagsmajoriteten så hade önskat.
Det här visar tydligt risken med att inte skriva in det, som vid lagstiftningsarbetet framstår som självklart, i lagtexten. Förarbeten kan vara bra för att hjälpa till vid tolkningen av lag, men är inte en primär rättskälla på så sätt att det som står i förarbetena i sig ger enskilda rättigheter, skyldigheter eller möjliga privilegier. Även om samvetsfriheten togs upp som en självklarhet i propositionen till abortlagen, blev samvetsfriheten inte en del av den rättsliga regleringen kring aborter. Det innebär att den svenska abortlagen inte skyddar personalens samvetsfrihet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar