Kammarrätten i Stockholm har i dom den 27 november 2018 (mål nr 7784-18) beslutat att delvis efterge den sekretess som Polismyndigheten hade belagt uppgifter med gentemot en part i ett ärende om omplacering av hundar.
Den person, vars hundar hade blivit omplacerade, hade inte fått ut namn, personnummer, adresser och telefonnummer till de personer som hade visat intresse av att ta över hundarna. Kammarrätten menade att 21 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) medger sekretess på uppgifter som adresser och telefonnummer, om det av särskilda skäl kan anses att den vars uppgifter lämnas ut kan utsättas för hot, våld eller annat allvarligt men. Däremot skulle det inte vara sekretess på personernas namn och personnummer.
Det är i dagens informationssamhälle lätt att ta reda på adresser och telefonnummer till personer, om man har deras namn och personnummer. Det finns tjänster på internet för detta och flera offentliga register som innehåller uppgifterna. Den som frågar exempelvis Skatteverket om adressuppgifter kan bara nekas det om Skatteverket osannolikt nog skulle veta om de skäl som ledde Polismyndigheten till beslutet om sekretess. Undantag gäller bara för det fåtal personer som har skyddade personuppgifter.
Om tanken med sekretessen är att parten inte skall kunna kontakta de aktuella personerna, men parten får ut namn och personnummer, är det normalt ändå lätt för parten att få tag på adresser och telefonnummer. Utifrån detta anser jag att det kan ifrågasättas om Kammarrätten i Stockholm har gjort en korrekt tolkning av 21 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar