fredag 20 augusti 2010

Kungabesök

I morgon kommer kungafamiljen till Örebro. Jag kommer inte att vara där. Min fru och jag med hundar kommer att vara i Norrköping på hundutställning i stället. Jag är övertygad rojalist, men tycker inte att jag behöver vara på plats och försöka få se kungafamiljen för det. Jag är även inbiten fan av formel 1, men kommer nästa helg ändå att vara på hundutställning i Visby hellre än att vara i Spa-Francorchamps eller framför TV:n hemma och se Belgiens Grand Prix.

Det finns flera skäl för mig att vara rojalist. Ett skäl är naturligtvis traditionen. Ett system som har funnits i generationer, utvecklats med tiden och fungerat bra behöver inte ändras. Detta är ett grundläggande konservativt argument som passar väl in med den konservativa sidan av Moderaternas liberalkonservativa ideologi. Det är också ett starkt argument i Sverige, som har varit monarki sedan urminnes tider. För egen del anser jag dock att monarkin är det bästa systemet för alla länder, oavsett de olika ländernas traditioner.

Ett annat skäl är maktdelningen. Staten är den främsta makthavaren i samhället med sitt monopol på lagligt våld. Denna makt måste begränsas inom statens ramar. Jag är anhängare av en stat där maktbefogenheterna är delade mellan olika institutioner, som kontrollerar varandra. Den lagstiftande makten bör utgå från folket och manifesteras i riksdagen, medan den dömande makten bör finnas hos domstolarna, där domarna är utnämnda baserade på kompetens och erfarenhet oavsett folkets val. Den verkställande makten skall få sitt mandat någon annanstans ifrån. I en monarki kommer denna makt genom att den går i arv i monarkens släkt. På så sätt har en monarki inte bara en funktionsfördelning så som även en republik kan ha, utan de tre olika statsmakterna får sina mandat från helt olika håll. Detta är äkta maktdelning. Det kan i sammanhanget noteras att USA:s grundlagsfäder såg avsaknaden av maktdelning i en republik - där all offentlig makt utgår från folket - som ett problem. De skapade i stället en långtgående funktionsfördelning som de såg som den näst bästa lösningen på detta problem.

Ett tredje skäl är min tro på individen och misstänksamhet mot kollektivism. Monarkin är i grunden ett indivudualistiskt statsskick. Det vanligaste alternativa statsskicket, republiken, är kollektivistiskt. Medan monarkin ärvs inom kungahuset och på sätt och vis kan sägas tillhöra monarken, ärvs republiken av folket som kollektiv. Jag vill hålla staten på lagom avstånd från mig själv (även om jag för närvarande är statligt anställd), och det skulle jag inte känna att jag kunde som medborgare i en republik, där jag vore en del av det kollektiv som är innehavare av staten. För mig måste den som vill begränsa statens makt vara mot republiken som statsskick, därför att republiken omfattar och genomsyrar varje medborgare. I monarkin är den individuella människan skild från staten, det är hon inte i republiken.

Det finns de som kritiserar monarkin för att vara odemokratisk. Det är en ihålig kritik, om kritiken inte förklarar varför statschefen måste vara vald av folket. Det finns mängder av makthavare i staten och i samhället i stort som inte är demokratiskt valda till sina positioner. Många människor ärver sina arbeten, förmögenheter och maktpositioner, särskilt inom näringslivet. Demokrati är viktigt och bra, men precis som andra grundläggande fri- och rättigheter kan inte demokratiska val vara ett mål i sig, utan är ett medel för att främja ett bättre samhälle. Vad är det som är fel på staten, bara för att statschefen inte är folkvald? På vad sätt motverkas strävan mot ett bättre samhälle av att statschefen har ärvt sitt ämbete? Det har jag aldrig fått förklarat för mig.

Inga kommentarer: