fredag 17 juni 2011

Självklar ändring

Vissa föreslagna lagändringar känns så självklara att jag undrar varför förslaget inte har blivit lag mycket tidigare. Ett exempel finns att läsa om i en ny lagrådsremiss av den 16 juni 2011:

Lagrådsremiss Rätt att bära namn som förvärvats i en annan stat inom EES



Lagrådsremissens huvudsakliga innehåll
Namnlagen gäller i princip för alla svenska medborgare, oavsett om man är medborgare också i ett annat land eller har hemvist utomlands. Personer med både svenskt och utländskt medborgarskap behandlas alltså som svenska medborgare. En svensk medborgare som förvärvar ett namn i ett annat land kan inte förvärva det namnet i Sverige om det strider mot svenskt namnskick. I så fall får personen ha olika namn i olika länder. Det är i regel möjligt att i dessa fall ändra namn genom ansökan hos Patent- och registreringsverket, men den ordningen innebär att man först får ett namn enligt svenskt namnskick och från en viss senare tidpunkt får ett annat namn. Förfarandet är också avgiftsbelagt.

I lagrådsremissen föreslås att den som genom födelse, ändrat civilstånd eller annat familjerättsligt förhållande har förvärvat ett namn i ett annat EES-land eller i Schweiz ska få förvärva det namnet också i Sverige, om han eller hon vid det utländska förvärvet var medborgare eller hade hemvist i den andra staten eller hade annan särskild anknytning dit. Förvärvet ska kunna ske genom en enkel anmälan till Skatteverket som är avgiftsfri. Vissa regler till skydd för barn föreslås gälla även vid dessa förvärv. För att ett barn som bär en icke-vårdnadshavande förälders efternamn ska få byta bort det namnet krävs samtycke från föräldern eller en särskild domstolsprövning. Namn som kan antas väcka anstöt eller leda till obehag eller som annars uppenbarligen inte är lämpligt ska inte godkännas som förnamn.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 december 2011.

Inga kommentarer: