Europadomstolen skall pröva professor Christopher Gillbergs fall. Det var han som förstörde offentliga handlingar hellre än att följa svensk grundlag och lämna ut dem, något som han fick villkorlig dom och böter för. Han fick även betala dryga böter.
De närmare omständigheterna rörde uppgifter om patienter med ADHD och DAMP, som låg till grund för professor Gillbergs forskning. Bland uppgifterna fanns många känsliga uppgifter om patienternas personer - sägs det. Eftersom handlingarna är förstörda är det ingen som kan kontrollera att det var så. Det är heller ingen som kan kontrollera grunden för professor Gillbergs vetenskapliga slutsatser.
Göteborgs universitet hade i första läget sagt nej till utlämnande av uppgifterna. De hänvisade bland annat till avtal mellan universitetet och de inblandade patienterna och deras föräldrar. Efter överklagande förordnade dock kammarrätten att dokumenten skulle lämnas ut. Det skedde alltså inte, utan dokumenten förstördes.
Kärnan här är att Göteborgs universitet hänvisade till avtal. Göteborgs universitet är en statlig myndighet och lyder därför under den grundlagsskyddade offentlighetsprincipen i 2 kap. tryckfrihetsförordningen. De enda undantagen från offentlighetsprincipen finns i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), vid tiden för de här händelserna sekretesslagen (1980:100). En statlig myndighet skall aldrig försöka sätta grundlagen ur spel genom avtal.
Det finns två sätt att undvika utlämnande av sådana här uppgifter i framtiden. Det ena sättet är att stärka skyddet genom ytterligare eller starkare sekretess i offentlighets- och sekretesslagen. Det andra sättet är att privatisera universiteten. Privata organ lyder inte under offentlighetsprincipen. Båda sätt är framkomliga vägar. Inte ger det professor Gillberg upprättelse, så som han vill ha i Europadomstolen, men varför skulle en statlig tjänsteman få "upprättelse" för att han i tjänsten har motsatt sig medborgares grundlagsskyddade rättigheter?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar