En av grunderna i min personliga politiska ideologi är att alla människor skall behandlas lika. Varje människa har ett grundläggande människovärde som inte får kränkas.
I den mån människor behandlas olika, måste skälen vara påtagliga och mätbara skillnader mellan människorna. Alla människor får exempelvis inte köra bil på allmän väg, det är bara de som har körkort som får det. Den som har körkort har genom förarprov visat att hon eller han har de teoretiska kunskaper och praktiska färdigheter som krävs för att framföra körkortspliktiga fordon på allmän väg. Detta är en grund för att behandla körkortshavare annorlunda jämfört med dem som inte har körkort.
Moderata Samlingspartiet har alltid varit det större svenska politiska parti som mer än andra har betonat att alla människor skall behandlas som individer. Människor skall inte klumpas ihop som kollektiv och behandlas efter de kunskaper eller fördomar vi har om detta kollektivs förmågor. Varje människa skall behandlas utifrån sig själv. Detta leder också fram till slutsatsen att människor inte skall ges eller förnekas rättigheter, positioner eller dylikt på grund av vilket kollektiv som människan i fråga skulle kunna räknas in i. En kvotering som gynnar en individ, missgynnar samtidigt en annan individ. Det är diskriminering.
Nu har emellertid Moderaternas partisekreterare Sofia Arkelsten fallit för diskrimineringens lockelse. Hon förespråkar i dag att kvinnor tvångsvis, genom lag, skall kvoteras in i bolagsstyrelser. Det vore diskriminering.
Jag känner inte igen detta som ett uttalande från en hög företrädare för mitt parti. Det är inte moderat politik. Kvotering är diskriminering.
För övrigt talar moderater ofta om att få fler kvinnor, särskilt i kvinnodominerade yrken, att bli företagare. Skulle dessa behöva kvotera in män i sina bolagsstyrelser? Det vore diskriminering.
1 kommentar:
Håller helt med dig. Jag kan inte förstå varför man vill förespråka kvotering i något sammanhang istället för att bygga från grunden coh inspirera och entusiasmera varje individ att bli vad den vill utifrån egna begåvningar och prioriteringar. Jag förundras också över att utgångspunkten för den här frågan så självklart anses vara att 50-50 könsfördelning är det bästa att det inte ens behöver diskuteras eller motiveras varför detta är målet. Jag tror iofs att det är bra med mångfald och blandning på arbetsplatser, och styrelser är väl inget undantag, men varför är målbilden det fyrkantiga och exakta 50-50? Det vore inte roligt att kvoteras in, att veta att man kanske inte var den bäst lämpade för tjänsten. Och på vilket allvar tas man då av sina kollegor, i vart fall inledningsvis? Diskriminering och tvång är möjligen en quick fix men jag tror inte att det bryter attityder eller mönster man vill ändra, då måste man jobba med just attitydförändringar.
Vad gäller kvinnor som egenföretagare finns kan svårigheten vara viljan att bilda familj. Det är inte helt självklart hur det kan kombineras med ett eget företag, initialt. Givetvis kan man dela på föräldraledigheten och pappan kan ta ut mer än den företagande mamman också. Jag, personligen, upplevde det dock som ganska svårt att jobba under de första månaderna och under den tiden tickar de fasta kostnaderna för en egenföretagare. Man har lokaler, personal, telefoner och andra avtal som kostar oavsett om man tar ut egen lön eller inte - egen inkomst är ju inte problemet, den ersätts ju via FK. Dessutom är det inte helt enkelt att trappa ner sina uppdrag inför barnets nedkomst för det innebär givetvis att inkomsterna blir lägre och att det blir svårare att täcka kostnader. Det blir således en ganska dyr historia att vara föräldraledig som egen företagare. Givetvis är ens barn värt varje uppoffring men det förtar inte att det kan vara ganska svårt att praktiskt och ekonomiskt lösa detta. Det är i vart fall den enskilda fråga som jag ser som svårast med att vara egen företagare. Jag inser att det skulle vara svårt och dyrt att från statligt håll stå för kostnadstäckning under föräldraledighet. Tidigare har funnits försäkring att teckna men även det är såklart egentligen en märklig lösning eftersom man själv förfogar över försäkringsfallet. Återstår gör alltså eget sparande och långtidsplanering.
Skicka en kommentar