Sverige har en, i de allra flesta fall, välfungerande rättsstat. Min erfarenhet från flera år som jurist i statlig tjänst bekräftar att det är så.
Norstedts juridiks nyhetstjänst Juridik i dag publiccerade i dag ett rättsfallsreferat, vars rubrik antydde att det handlade om ett justitiemord. Det gällde en dom om fortkörning från Hovrätten över Skåne och Blekinge av den 20 maj 2013, mål nr B296-13. Rubriken var: "Oskyldigt dömd på grund av sitt namn". När man läser referatet eller domen, framstår situationen i en helt annan dager.
Det rörde sig om en man som hade blivit delgiven misstanke om brott, med bevisning om detta, på grund av ett fotografi från en automatisk hastighetskamera. Han hade emellertid inte hört av sig inom utsatt tid och dömdes för brottet i tingsrätten. När han överklagade till hovrätten och yrkade att hovrätten skulle ogilla avtalet, godtog åklagaren ändringsyrkandet. Det visade sig nämligen att den bil som hade fotograferats av hastighetskameran ägdes av en kvinna som var sambo med en annan man med samma namn, bosatt i samma kommun, som den som hade dömts i tingsrätten. Vid kontroll mot passfotografi av den i tingsrätten dömde mannen, var han inte heller lik mannen på fotografiet från hastighetskameran. Hovrätten ogillade åtalet.
Tingsrätten hade givetvis kunnat undvika att döma fel, och hovrätten hade inte behövt ta upp saken, om den man som dömdes i tingsrätten bara hade hört av sig inom stipulerad tid, sedan han delgivits misstankarna. Han må ha blivit felaktigt dömd, men det hade han inte blivit, om han bara hade hört av sig och nekat. Litet ansvar måste den enskilde ta själv, även när han har fog för att tycka att anklagelserna är uppenbart ogrundade.
Nu åtgärdades den felaktiga domen i hovrätten. Allt är väl som slutar väl. Vi har en fungerande rättsstat i Sverige, även om den skulle kunna fungera ännu smidigare om oskyldiga personer som söks av rättvisan skulle höra av sig omedelbart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar