Saknade körkort, men friad

Det kan vara svårt att förstå varför Blekinge tingsrätt friade en bilist från åtal om olovlig körning, trots att bilisten inte kunde visa att han hade ett sådant utländskt körkort som han påstod sig ha tappat bort.

Det är flera juridiska principer som krockar med varandra i det här fallet. Den princip som har vunnit är den straffrättsliga principen att det är åklagaren som måste bevisa att den åtalade har begått ett brott. Två andra viktiga principer berörs. Den ena är att det inte är fritt för var och en att framföra de flesta typer av motorfordon på det allmänna vägnätet, utan att man måste ha körkort. Den andra är att 1968 års Wienkonvention om vägtrafik ger körkortshavare från olika länder rätt att använda sin körkortsbehörighet i andra länder i vad som kallas internationell vägtrafik.

Den vanliga bestämmelsen om olovlig körning finns i lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott, den så kallade trafikbrottslagen:

3 § För någon uppsåtligen körkortspliktigt fordon utan att vara berättigad att föra sådant fordon, dömes för olovlig körning till böter. Har han tidigare innehaft körkort som blivit återkallat eller har brottet skett vanemässigt eller är det eljest att anse som grovt, må dömas till fängelse i högst sex månader.

    För någon körkortspliktigt fordon med uppsåtligt eller oaktsamt åsidosättande av föreskrift, som meddelats i fråga om rätten att föra sådant fordon, dömes till böter.
    Om någon uppsåtligen eller av oaktsamhet såsom förare av körkortspliktigt fordon anställer och brukar den som inte äger rätt att föra fordonet, eller i annat fall tillåter någon annan att föra sådant fordon utan att denne är berättigad därtill, dömes likaledes till böter.
    Första–tredje styckena äger motsvarande tillämpning på förare av traktor, moped klass II, snöskoter, terränghjuling, motorredskap eller spårvagn och på den som anställer eller brukar sådan förare eller eljest tillåter någon att föra sådant fordon.

Nu har jag inte läst domen, så jag kan inte uttala mig med säkerhet om hur tingsrätten har resonerat. Av de referat jag har läst, handlar det om en person som inte är folkbokförd i Sverige, som har påstått att han har tappat bort sitt körkort från ett annat land och som kommer från ett land där det inte finns något körkortsregister som svenska rättsvårdande myndigheter har möjlighet att ta del av.

Den som har svenskt körkort har sitt körkortsinnehav registrerat i vägtrafikregistret hos Transportstyrelsen. Polis, åklagare och domstolar kan därför lätt få uppgift om sanningshalten i en utsaga från en svensk körkortshavare om det finns en giltig körkortsbehörighet eller ej, även om körkortet inte följde med när körkortshavaren körde bil. När det gäller körkortshavare från andra europeiska länder, kan svenska myndigheter också kontrollera körkortsinnehavet mot de ländernas körkortsmyndigheter. Den som hävdar att ett sådant körkort finns, men är borttappat, kan därför fällas till ansvar för olovlig körning om kontrollen mot register visar att körkortsbehörighet saknas. Det kan emellertid påpekas att en svensk körkortshavare som har fått körkortet återkallat, men där Transportstyrelsen inte har lyckats delge körkortshavaren ett beslut om återkallelsen av körkortet, kan körkortshavaren också gå fri från åtal om olovlig körning.

Den som inte har med sig sitt körkort kan dömas till penningböter för detta, oavsett om han frias från åtal om olovlig körning, enligt 3 kap. 15 § och 9 kap. 2 § körkortslagen (1998:488). I ett fall som det nu aktuella, förutsätter detta dock att förarens identitet inte genast har kunnat fastställas, enligt 9 kap. 2 § andra stycket punkt 3 körkortslagen. Hade föraren annan giltig identitetshandling, kunde han alltså inte fällas för detta brott heller.

Ett körkort som är utfärdat i stat utanför EU eller EES är inte giltigt i Sverige, om körkortshavaren har varit folkbokförd i Sverige sedan mer än ett år.

Det är alltså flera faktorer som måste ha varit för handen i samma brottmål, för att tingsrätten skall kunna fria den åtalade. Det skall handla om en fordonsförare som kan ha skäl att ha ett giltigt körkort från ett annat land, där det landet inte har ett sådant körkortsregister som svenska myndigheter kan ta del av, och där fordonsföraren gör det så pass troligt att han har körkortsbehörighet från det landet men har tappat bort själva körkortet, att åklagaren inte kan bevisa bortom rimligt tvivel att fordonsföraren har haft uppsåt att framföra fordonet utan att vara berättigad till det.

Principen att det inte är fritt fram att köra utan körkort får ge sig för principen att det är åklagaren som måste bevisa att föraren saknade körkort, för att föraren skall dömas till straff för detta. Principen om rätt att köra med utländskt körkort i internationell vägtrafik upprätthålls, i och med att tingsrätten förutsätter att det utländska körkortet ger rätt att köra i Sverige.

Det är möjligt att hovrätten kommer till en annan slutsats, om åklagaren överklagar den friande domen. Om en friande dom vinner laga kraft, finns det dock skäl att se över den svenska körkortslagstiftningen. Det är möjligt att det bör ställas hårdare krav på förare med utländsk körkortsbehörighet att kunna visa sitt körkort, så att den som inte har körkort och där svenska myndigheter inte heller kan kontrollera körkortsbehörigheten mot utländsk körkortsmyndighet, alltid kan fällas till ansvar enligt 3 kap. 15 § och 9 kap. 2 § körkortslagen.