Kammarrätten upprätthöll nämndemännens dom

Kammarrätten i Stockholm har i dom den 26 september 2014 (mål nr 2009–2010-14) upprätthållit en dom av Förvaltningsrätten i Uppsala om sjukersättning, för en person som på fritiden är hunduppfödare.

Personen i fråga fick hel sjukersättning enligt beslut från försäkringskassan 1998. Efter en anonym anmälan om att personen trots det ägnade mycket tid åt att föda upp, ställa ut och göra annat med sina hundar, utredde Försäkringskassan personens rätt till sjukersättning. Försäkringskassan kom fram till att den tid personen ägnade åt sina hundar bevisade halv arbetsförmåga. Sjukersättningen sattes ned och personen blev skyldig att betala tillbaka ett stort belopp från de senaste åren. Efter överklagande biföll förvaltningsrätten delvis personens talan och fastställde en rätt till tre fjärdedels sjukersättning, samt satte ned återbetalningskravet i konsekvens med detta.

Det mest intressanta med domen, ur en jurists synvinkel, är att förvaltningsrättens dom var de tre nämndemännens dom. Nämndemännen är inte jurister, utan lekmän, med uppdrag i domstolen att ge lekmäns syn på rättstvisterna. Rådmannen, som är lagfaren jurist, var skiljaktig och ville fastställa omprövningsbeslutet om halv arbetsförmåga. Efter överklagande från båda parter fastställde de lagfarna domarna i kammarrätten förvaltningsrättens dom.

Det vanligaste, när den lagfarna domaren skriver sig skiljaktig gentemot lekmannadomarna, är att överinstansen fastställer den lagfarna domarens dom. En lagfaren domare är mer kunnig om vad lagen säger och har som heltidsanställd oftast längre erfarenhet av att döma, än vad nämndemännen har. Bland jurister brukar det därför sägas att om den lagfarna domaren skriver sig skiljaktig, brukar överinstansen efter ett överklagande att gå på den linjen. Den här domen visar att det inte alltid är så.

Det här är intressant, inte minst för de personer som förfäktar att nämndemännen bör tas bort eller få minskat inflytande i domstolsväsendet. Ibland är det nämndemännen som träffar rätt, utifrån den senare domen från överinstansen. Det framgår tydligt i denna dom.

För övrigt tycker jag, som är hunduppfödare vid sidan om mitt arbete som jurist, att domen är väl avvägd utifrån de arbetsinsatser en hunduppfödare kan behöva lägga ned på sin hobby.