Ingen talerätt för nämnd som fått ärende återvisat till sig

Mark- och miljööverdomstolen vid Svea hovrätt har genom dom den 16 juli 2014 (mål nr M 8721-13) prövat ett ärende om störning mellan grannar. Det handlar om en man som anser sig bli störd av bländande ljusreflexer från sin grannes plåttak. Det är emellertid inte sakfrågan som är rättsligt intressant, utan frågan om nämndens talerätt.

Den kommunala nämnden hade syn på stället vid två tillfällen och beslöt därefter att avskriva ärendet utan vidare åtgärd. Mannen som ansåg sig störd överklagade och länsstyrelsen återvisade ärendet till nämnden för vidare utredning. Såväl grannen som nämnden överklagade detta beslut till Mark- och miljödomstolen vid Vänersborgs tingsrätt. Domstolen fann att nämnden inte hade talerätt, då sådan talerätt inte är särskilt föreskriven och länsstyrelsens beslut inte kunde anses gå nämnden emot. Grannens överklagande avslogs också.

Såväl nämnden som grannen överklagade. Mark- och miljödomstolen bygger sitt beslut om nämndens talerätt på 16 kap. 12 § första stycket miljöbalken. Domstolen skriver följande:

Nämnden företräder det allmänna intresset av miljö- och hälsoskydd i sin egenskap av

tillsynsmyndighet enligt miljöbalken. I detta fall har nämnden inte vidtagit någon
åtgärd till skydd för det allmänna intresset utan dragit slutsatsen att några
skyddsinsatser inte är påkallade. Länsstyrelsens beslut kan därför inte anses ha gått
nämnden emot; enbart det förhållandet att länsstyrelsen har beslutat att återförvisa
ärendet för vidare utredning medför alltså inte att beslutet kan anses ha gått nämnden
emot. Nämnden har således inte haft rätt att överklaga beslutet. 

Det är det här som är intressant. Om en överinstans anser att en myndighet inte har gjort tillräckligt och därför återvisar ärendet till myndigheten, går beslutet om återvisning inte myndigheten emot. Myndigheten kan då inte överklaga och få frågan om omfattningen av myndighetens ursprungliga åtgärder var tillräckliga eller ej. Myndigheten måste i stället vidta fler åtgärder, oavsett om myndigheten anser att den redan har gjort tillräckligt eller ej. Det är positivt för de enskilda människor som önskar att myndigheter skall göra mer än vad de har gjort i enskilda fall.