måndag 17 januari 2011

Avatar

Denna söndagskväll såg jag James Camerons film Avatar för första gången. Det var som jag trodde, ingen film att betala för, men något man kan titta på när den kommer på en TV-kanal som man ändå har.

Filmen har i princip samma grundhistoria som Kevin Costners västernfilm Dansar med vargar: en enskild soldat blir vän med infödingar, upptäcker ett nytt liv i harmoni med naturen, går över på infödingarnas sida och slåss med dem mot de "onda" kolonisatörerna. Den stora skillnaden är givetvis att medan Kevin Costners amerikanska soldat på 1860-talet blev vän med andra människor i form av siouxindianer, blir James Camerons framtida soldat vän med utomjordingar. Det finns ingenting i filmen som förklarar varför jag som tittare skall hysa mer sympati med utomjordingarna, som jag ju är mindre släkt med än kolerabakterier, än med människorna. Indianerna i Dansar med vargar är människor, och har därför samma värde som alla människor i mina ögon. Det förs dock inte den minsta filosofisk diskussion i Avatar som förklarar varför de få människorna som går över på utomjordingarnas sida gör det. De tycks bara känna att det är rätt. Den överste som leder människornas militära anfall mot infödingarna är den som kommer närmast något slags filosofiskt resonemang, när han på slutet av filmen frågar en av de människor som har gått över till utomjordingarna hur det känns att förråda sin egen art. Frågan blir dock hängande i luften utan svar.

Jag förmodar att James Cameron tycker att det är underförstått att utomjordingarna i filmen är moraliskt överlägsna människorna, med undantag från de människor som går över till utomjordingarnas sida. Det skulle förklara avsaknaden av filosofiska resonemang i filmen. Förvisso passar filmen som pastisch på de vita människornas kolonisation av Jorden på bekostnad av andra människors rättigheter, men det gör samtidigt filmen till dålig science fiction, när den ändå utger sig för att vara science fiction. Bra science fiction ställer upp filosofiska konfliktytor som vi människor ännu inte har ställts inför, men kan komma att ställas inför under de förutsättningar som berättelsen ger. Bra science fiction skulle ställa frågan vilka rättigheter vi skulle erkänna att utomjordingar har, och i så fall varför. Avatar sätter upp förutsättningarna för denna fråga, men ställer den inte. Det gör att Avatar är en riktigt dålig film.

Om man önskar litet påkostad och välregisserad action, så kan man se Avatar. Det är ändå långt ifrån säkert att man tycker att de goda vinner i slutet. Jag tyckte inte det.

Inga kommentarer: