Ökande befolkning

I går hörde jag på TV att Jordens befolkning är på väg att växa till sju miljarder människor. Jag sökte mer uppgifter på Internet under dagen i dag och hittade intressanta prognoser i en debattartikel i Dagens Nyheter från den 14 mars förra året.

Artikelförfattarna Cecilia Boldemann, Magnus Henreksson, Stig-Olof Holm och John Tempel citerar FN-rapporten ”World Population to 2300”. Med ett fortsatt födelsetal som det nuvarande, cirka 2,6 barn per kvinna, kommer vi enligt rapporten bli cirka 134 000 miljarder människor år 2300 (artikelförfattarna i DN påpekar särskilt att detta inte är feltryck). Med 2,35 barn per kvinna blir vi omkring 36 miljarder år 2300. Med 2,1 barn per kvinna ökar befolkningen till 9 miljarder om 50 år för att sedan plana ut. Artikelförfattarna ser de båda första scenarierna som omöjliga, därför att Jorden inte kan försörja så många människor. De förespråkar därför åtgärder för att få folk att på frivillig väg minska barnafödandet och tar även upp det positiva med att arbeta längre upp i åldrarna.

Några konkreta idéer för att åstadkomma en frivillig minskning av nativiteten för artikelförfattarna inte fram, men påpekar mycket riktigt att befolkningen minskar i många välutvecklade länder. En dellösning är då naturligtvis att verka för att hela Jorden får en mycket god materiell nivå, eftersom lågt barnafödande tycks följa av detta.

Jag är övertygad om att Jordens befolkning aldrig kommer att bli så stor som de nämnda prognoserna säger. Det stämmer att Jorden inte kan försörja så många, så det kommer att regleras på ett eller annat sätt. Kanske blir det krig, svält och andra umbäranden som "råder bot" på en alltför stor befolkningsökning, sådant har hänt förut. Det vore dock en tragisk lösning.

Mänskligheten kan dock bli så stor som prognoserna säger, och ännu större. Vi får komma ihåg att alla framgångsrika arter ökar i antal. Jag vill inte medverka till befolkningsminskning, för det är i sig att medverka till att människan som art blir mindre framgångsrik.

Hur skall då mänskligheten kunna bli större, om inte Jordens befolkning blir det?

Det finns en lösning. Artikelförfattarna i den ovan nämnda DN-artikeln nämner den inte. Många andra skulle inte heller tänka på den, trots att de bokstavligen bara behöver lyfta blicken litet för att se lösningen. Jag menar att lösningen är kolonisation utanför Jorden. Medan vår planet har begränsade naturresurser, har vi Solsystemet och därefter hela galaxen Vintergatan utanför Jorden. Människor som har behövt fler resurser har i alla tider gett sig av mot nya marker. När nu nästan hela Jorden är exploaterad, får vi bege oss vidare ut i rymden. Befolkningsexplosionen kan och bör lösas genom rymdkolonisering. Mer resurser bör därför läggas på våra rymdprogram.

Det lär bli staterna som får ta huvudansvaret för rymdkoloniseringen. Det var de europeiska staterna som tillförde de huvudsakliga resurserna för utforskningen och sammanföringen av Jorden till en global civilisation mellan 1492 och 1914. Här krävs dock politiska visioner och initiativ. Detta hör till de viktigaste frågorna i vår tid. Med mer resurser till rymdprogrammen bör Mars kunna vara föremål för kolonisation om hundra år. Det är bara första steget på vägen, men ett viktigt sådant. Rymdkolonier med människor ombord kan vara på väg mot andra stjärnsystem år 2300. Med en sådan lösning kan vi säkert vara åtminstone 36 miljarder människor då.