onsdag 5 januari 2011

Byte

Jag skulle släppa ut hundarna i hundgården den här eftermiddagen, och noterade att vår yngsta, Polly, hade något i munnen som dels var genomskinligt, dels var grönt. Utan att veta vad det var, såg det i vart fall inte ut som en hundleksak, så jag bad Polly att släppa det. Hon lade det på golvet framför sig, som den duktiga hund hon är. Sedan öppnade jag dörren, och innan jag visste ordet av hade Polly återigen tagit tag i föremålet och sprungit ut. Jag gick efter henne, eftersom jag var osäker på vad det var hon hade fått tag på. Jag ville inte bli av med föremålet, om det var viktigt. Hundar är nu alltid snabbare än människor och kan springa under lägre buskar, och när jag väl fick tag på Polly hade hon inte längre föremålet i munnen. Jag bad henne och de andra hundarna att gå in, och tog sedan med mig en handlampa och följde Pollys spår i snön. Efter en liten stund hittade jag det genomskinliga och gröna föremålet. Det visade sig att det bara var en tom ask Tic Tac med grön etikett.

Förvisso var det bra att det inte var något viktigare och att jag hittade det, men litet snopen kände jag mig över att ha lagt så stor vikt vid denna lilla plastask. Å andra sidan upptäckte jag att det var ett onödigt föremål jag hade jagat, det är bättre det än om jag inte hade hittat föremålet och fortfarande hade trott att det kunde vara något viktigt. Hur ofta lägger vi ned tid och kraft på att jaga föremål som vi tror kan vara viktiga, men som vi aldrig hittar och därför aldrig upptäcker hur betydelselösa de är? Då är det bättre med en kort jakt som ger resultat, även om resultatet visar sig vara oviktigt. Det blir mindre förspilld tid på det viset.

Inga kommentarer: