Inget ekonomiskt bistånd för att avliva hund

Socialtjänstlagen (2001:453) ger boende i svenska kommuner rätt till en ganska omfattande ekonomisk grundtrygghet, om de inte har möjlighet att själva betala för sina utgifter genom egna inkomster eller egen förmögenhet. En liten del av detta försörjningsstöd är avsett för fritidsaktiviteter, men det är upp till mottagaren av biståndet själv att prioritera bland sina utgifter. Det finns inget särskilt bistånd för att ha hund eller annat husdjur, utan det får vid behov gå som utgifter för fritid. Detta är rimligt. Innehav av djur är visserligen något som höjer livskvaliteten för de flesta människor, men det är inte nödvändigt för att överleva och det är inte snällt mot djuren att skaffa dem utan att ha egna inkomster för att stå för deras uppehälle.

Kammarrätten i Sundsvall har i dom den 5 oktober 2015 (mål nr 6171-14) fastställt ett beslut av en kommun att neka en kvinna ekonomiskt bistånd för akut avlivning av hennes hund, som hade fått hjärtinfarkt. Det finns visserligen rättspraxis som visar att bistånd under särskilda omständigheter kan betalas för innehav av djur, kammarrätten hänvisade till Regeringsrättens (nuvarande Högsta Förvaltningsdomstolen) dom RÅ 1992 ref. 42 samt Kammarrättens i Sundsvall mål nr 902-08. I det här fallet ansåg dock kammarrätten att kvinnan i fråga kunde uppnå skälig levnadsnivå utan att ha hund. Hon hade därför inte rätt till det sökta biståndet.

Det här är en bra dom. Den visar att hundägare själva måste ta ekonomiskt ansvar för sina djur, även när de råkar i ekonomiska trångmål. Det kan inte vara upp till kommunerna att genom ekonomiskt bistånd enligt socialtjänstlagen betala för andra människors djur. En hundägare bör ha sin hund försäkrad, så att akuta medicinska kostnader kan betalas via försäkringen. Min fru och jag har själva många hundar, alla är försäkrade. När vi föder upp och säljer valpar är de försäkrade och vi rekommenderar alltid våra valpköpare å det bestämdaste att försäkra sina hundar. Det har hittills alla gjort. Hundarna är värda den ekonomiska tryggheten som hundägarens försäkring ger dem. Särskilt ekonomiskt bistånd skall inte behövas.